//

Ja här ekar det tomt och det här är egentligen inget försök till en regelbunden uppdatering. Mest säga hej till er som fortfarande klickar förbi. 

Jag kom in. Efter att tredje gången äntligen läsa klart den där förbannade mattekursen. Efter grubblande och framtidsångest så möttes jag i slutet av sommaren av ett antagningsbesked som gav mig en plats på Erstas sjuksköterskeutbildning. Och jag stormtrivs! Allt känns så fruktansvärt jävla rätt. 
Såhär kändes det när min telefon plingade till och vi skålade med loka i plastmuggar på en klippa nere på Andreas familjs landställe:

Så nu pluggar jag med stockholms vackraste utsikt utanför fönsterna. Väntar ivrigt på den 13e oktober då jag blir moster(!!), drömmer om att snart kunna ha min egna lägenhet och framförallt kanske att jag är gladare&stabilare än någonsin. Vardagen är inte så glammig. Ibland inte jätterolig. Men en tjock vacker dimma ligger över slussen nästan varje morgon, jag har råd med ett par öl om helgen och jag är om möjligt ännu kärare i honom än vad jag var för två år sedan, och det räcker liksom så. 


/vardag

Jag har blivit en sån där person som jobbar 9-5. Som kommer hem och somnar innan klockan 00. Som vaknar till morgonpasset och klunkar pressbyråns blaskiga kaffe tillsammans med alla studenter som ska av vid universitetet. Som spenderar en fredagskväll med tacos, mellodifestivalen och nära vänner. Medelåldersbetendet ger mig en smula ångest men en ännu större trygghet. Som tröst planerar vi faktiskt vår tågluff och jag vet att min sansade, lugna bubbla kommer spricka så fort vi rullar in i berlin. eller bara köpenhamn för den delen. och såklart amsterdam. När jag blir trött på alla otrevliga tanter och gubbar på jobbet som kan skälla ut en för en anledning som att aco's babyolja har bytt uteseende tänker jag alltid på det. Förutom sånt älskar jag att stå bakom kassan i en grön rock och representera apoteket. 

Jag möter upp min pappa på en lunchrast, han som jag förut skrek sönder väggarna med, och som jag tillslut var tvungen att flytta ifrån har jag nu den där papparelationen med jag bara kunde drömma om. Vi kan prata om allt men jag kan inte låta bli att undra om det är min mognad eller hans sjukdom som fått oss så nära. 
 

/alltid alltid alltid ni

Vi lever genom vintermånaderna precis som man ska; lediga dagar i sängen och frukost vid klockan tre på eftermiddagarna. Tvspelskvällar och springer snabbt mellan krogarna för att inte hinna bli för kalla. Det senaste året har jag samlat på mig ett kompisgäng jag skulle kalla perfekta och när ni ligger över mattan på mitt vardagsrumsgolv vill jag bara skrika att ni är äger. Två sekunder senare kastar jimmy en sko i mitt huvud. Lika jävla rastlösa.
 
Framtidspirret i magen är det som får mig att vakna på mornarna. Att sparka på missfärgad innerstadssnö och gå på arbetsintervjuer. Att vi kollar på lägenheter tillsammans och det största problemet är vart din dator ska få plats (inte att det är total bostadsbrist eller att vi inte har någon miljon i bakfickan). Att vi äter samma pastarätt till middag tre kvällar i rad, för det är den vi är bäst på. Att jag kan sitta utomhus och dricka kaffe med min bästa vän en februarikväll. Att jakob knackar på dörren en måndagseftermiddag och säga att vi måste fira hans löneförhöjning. Att min kropp blir starkare för varje dag. Att jag hade känt mig så jävla ynklig utan er, men det behöver jag aldrig riktigt känna. Puss. 

////

nu kommer jag tillbaka hit. kanske inte till er, men till mig själv; 

Om någon hade talat om för mig, att livet efter studenten var såhär ångestfyllt hade jag klamrat mig fast vid närmaste trappräcke och hållt mig kvar där tills den sista vita klänningen försvunnit ut genom entren. Många andra upptäcker världen, lever ut sina drömmar eller helt enkelt dricker öl för sina csn bidrag.
Jag hamnar på reservplats 198, har en inkomst på 0 kr och har svårt att komma upp ur sängen på mornarna.
 
Men kanske handlar det om dom små stegen, som att jag innan jul klarade den där satans jävla matematiken. Ett mail om att jag skrev ett godkänt på kursprovet och världens största klump i magen som bara försvann. och om två månader påbörjar jag den sista kursen som sedan gör mig behörig till att söka sjuksköterskeutbildning. en dröm som knappast funnits länge men som växer mer och mer för varje dag. 

(och inatt var det 1,5 år sedan han frågande om vi inte bara kunde bli tillsammans, och jag kunde inte ens svara utan bara pep fram ett glatt ljud. jag piper fortfarande till ibland, av bara tanken av honom, att vara kär är världens bästa grej)

/kroatien

 

/samma jävla längtan

Slutet av augusti och jag har svårt att ställa mig in efter vardagen. Det liksom skaver att gå upp tidigt, att inte kunna dricka öl när man vill eller vara så trött att man somnar på soffan efter att man kommit hem.
Mina sista gymnasieår var alldeles för slappa och här sitter jag nu och borde planera mitt liv efter en nio till fem-mall. Jag vill ju bara kunna sova bort dagarna, helst med dig brevid. Bada i årstaviken och spendera veckor på västkusten. Istället har jag som resten av stockholm dragit på mig en klassisk förkyldnig och drunknar i mattetal och körkortsteori.  
Det är vår andra höst tillsammans nu och allting känns så absurt. Som att jag ibland kan vakna upp helt chockerad av din närvaro. Men samtidigt helt självklart slår in ditt nummer såfort jag har det allra minsta att berätta. Om 8 dagar hänger jag på en klippig strand i kroatien istället för på södermalm, sen vet jag inte vad jag ska längta efter. Kanske mod att våga lämna den här staden. 

/jag menar det när jag säger att det här är min bästa

midsommar, jag har fått bruna ben och seglat på västkusten med min kärlek, vi firar ett år med lisebergsbesök och badar tillsammans i ett litet hotellbadkar tills mina ben är fläckiga av blåmärken. ligger nästan varje dag i någon park, vi nattbadar i kolsvart vatten och klagar över innerstadsvärmen. tappar räkningen på alla grillmiddagar, pooldopp och myggbett. dricker ljummen öl och mår så jävla bra. 

/HOME IS WHEREVER I'M WITH YOU

Min frånvaro låg på en för hög procent för att kunna räddas så i måndags satte vi oss på ett tåg till göteborg och sedan vidare till klipphällar, fiskebåtar och hav hav hav. Jag älskar västkusten.

Går på långpromenader, äter födelsedagsmiddag, klättrar i berg, dricker vin i kvällssolen och sover tätt intill varandra under lakan med hitta nemo motiv. 
Helgen spenderar vi i göteborg, äter veganburgare på kellys, dricker öl och hamnar på jazzhuset. Går från ena sidan av stan till den andra, bara för det är vår. Jag hickar hela vägen från järntorget och dagen efter är jag så bakfull så att allting känns omöjligt. Men vi går på universeum och stirrar oss blinda in i akvarium och fotograferar apor. 

/3088km bort

jag spenderar en vecka i solen på mallorca tillsammans med ena halvan av min familj. den halvan som består av mamma, mormor och morfar. 
det gör ont att se hur mycket åren slitit ned dem utan att jag riktigt märkt av det. eller kanske bara blundat för det. det är inte bara deras skynkliga händer eller långsamma gång, det är att morfar ibland tittar upp med sina snällaste och varmaste ögon och inte vet vart han är. 
min morfar är den klokaste jag vet. han har svar på exakt alla frågor och har i nitton år gett mig böcker i födelsedagspresent och julklapp. han har tagit emot priser för sina kunskaper inom medicin och bosatt sig i afrika för att hjälpa röda korset med sin verksamhet där. men hans kropp hänger bara inte med längre och det är kanske därför jag sjunker ned på ett toalettgolv och bara gråter en av dem där varma kvällarna.
 
men vi skrattar såklart också. skålar i vin och dricker söta drinkar. somnar i solstolar och vaknar upp rödbrända. 
och jag springer. så snabbt jag bara kan varje morgon längs stranden. och när benen bara inte orkar en meter till låter jag mig själv falla rakt ned i den kritvita sanden. 
 
sex dagar senare landar jag i ett stockholm där det äntligen har blivit vår. hinner precis småspringa från flygbussen och slänga av mig jackan på golvet innan jag hör hans nyckel i låset. kramas hårt hårt hårt och han skrattar för att jag vet att tycker jag reagerar löjligt för bara ha varit borta i ett par dagar. men jag är löjlig. 

/your hands still catch the light the right way and our hearts still beat the same AND OUR HEARTS STILL BEAT THE SAME

livsstaus: när jag inte skakar av kyla eller koffein så är det av rastlöshet, längtar så det gör ont efter allt som inte är idag och bokar resa efter resa. 

/iskall

och januari är precis lika grått och mörkt och kallt som alla andra år. man sneglar på utlandsresor man varken har tid eller råd med och röker cigaretterna lite extra snabbt. det smälter, fryser till och en morgon är allting helt vitt igen. att man aldrig lär sig.
jag drömmer tusen jävla mardrömmar fastän du ligger så nära mig det bara går. kallsvettas och säger att allting är bra (för jag vet ju inte vad det är som får mig att vakna till med ett ryck varannan timme).
och allt jag vet är att egentligen borde jag vara lyckligaste på jorden och egentligen borde jag satsa allt på skolan såhär den sista terminen. men egentligen vill jag ju bara sova bort varenda dag. 

/lever

Stockholm bara äter upp mig men allt jag gör är att njuta. Njuter av att ha världens finaste kompisgäng som dricker öl och dansar med mig och som samlas en onsdagskväll för att baka bröd och äta tomatsoppa och som väcker mig med irriterande gruppkonversationer i mängder. Njuter av att vara kär i någon som är kär i mig.
Att somna millimeternära, tjafsa om filmval och låna tröjor som luktar så gott att hjärtat hoppar till.

och det är kanske därför det är lite tyst. jag har liksom ingenting nytt att komma med,bara en jävla massa nöjdhet. 

////

Berlin. Vad säger man ens, min bästa stad. Där väggarna bara inte är döda och betonggrå och du kan svänga in på närmaste kiosk och köpa en öl eller dansa precis så länge du vill på en vanlig tisdag. Billig mat och rosa söta drinkar, att sitta på lägenhetens ballkong i morgonsolen och äta nutellamackor och ramla ned i sängen när grannarna går till jobbet. Det ägde helt enkelt.

/SNÄLLA SÄG NÅNTING SOM HÅLLER MIG KVAR

och om 48 timmar är jag i berlin med två av mina bästa vänner, kanske kedjeröker på vår balkong medan tågen rullar in på prinzenstrasse, kanske går genom kreuzberg till det härjag vet inte. men tills dess ska jag försöka packa och hångla så att jag klarar mig i en vecka. 

///

jag känner smaken av din tunga när jag andas in
för dina kalla händer djupt under mitt varma skinn
så länge rymden är oändlig är jag alltid din, din
 
du är så obeskrivligt vacker i det hårda ljuset
från spårvagnskuren när vi missat den med två minuter

och geijersgatan ligger tyst när taxin saktar in
för dina varma händer djupt under mitt kalla skinn
SÅ LÄNGE HÖGERN BORDE SKJUTAS ÄR JAG ALLTID DIN DIN DIN


/love is all, from what I've heard, but my heart's learned to kill

Hängt med min bästa, gjort egen sushi och som vanligt dansat till någon indieklassiker för att sedan somna på tunnelbanan påväg hem.

/I've been sleeping so strange with a head full of pesticide

Dansar bort hela helgen på precis samma sätt som vi alltid gjorde förra hösten. En känsla av att knappt hinna nyktra till förns man sitter där med en öl igen. Tar flera minuter för mig att inse att vi inte alls befinner oss i nån töntig kärleksfilm när vi sitter på var sin sida av ett litet bord och på undervåningen skriker nån till håkan hellström och jag kramar hans händer för vi är ju egentligen bara på gamla vanliga Ace men vad spelar det för roll. Nej ingen roll alls.
Fortfarande helt ovan vid min nya vardag; med att plugga till prov (nej där ljög jag, det gör jag inte alls) eller skriva analyser med "times new roman, storlek 12, enkelt radavstånd".
Och trots september skiner solen och löven är gröna och jag drömmer flera mardrömmar per natt röker i mitt fönster planerar studentflak googlar berlindrömmar och trivs nog ganska bra såhär.

/the same boy you've always known, well I guess I haven't grown.

på tisdag ser jag en av världens häftigaste&bästa män, de ni.

/och ingen har mig mer än vad du har mig

Ständigt trött och trivs bäst med huvudet mellan hans skulderblad. Klyschigt men sant. Ser winnerbäck och det blir september. HJÄRTER DAM NU I SEPTEMBER, BÖRJAR EN ANNAN TYP AV VÅR; höst.
Hostar på tunnelbanan och brinner inte för någonting och har en lektion per dag men vet knappt vad jag gör där. Om jag hade haft pengar kanske vi hade suttit på någon café och dränkt allting i kaffe, men som vanligt la jag ned det sista på öl och du suckar och ler för det är så typiskt mig. Jag tänker att det inte finns nått typiskt mig.
 
Vi ligger två dagar under täcket och jag sjukanmäler mig själv. Går i drivor av krossat klar. Åker sju pendeltågsstationer för att inte sova ensam. Sover aldrig själv, är så äckligt jävla bortskämd med det där. Räknar  och väger allting i dagar, 48 kvar till berlin och sedan 265 till studenten och sen orkar jag inte tänka en sekund längre framåt. 

////

I lördags hade vi tacoskriva. Precis som en kräftskiva fast istället för att slafsa och suga på ihjälkokade djur äter man tacos. Världens bästa grej. 

obligastiskt häng med öppna ballkongdörrar.
Och efter matkoma och tequilashottande tog vi nockebybanan tillbaka in till stan för att dricka nån öl och dansa på ace. Fina fina vänner.

Tidigare inlägg
RSS 2.0