////

och så springer vi ut genom dom där dörrarna för allra sista gången och du trillar i gruset, solen står högt på himlen och överallt hörs skrik och sång. märta fyra år med blond page och målarpendeln i handen sticker upp i folkmassan och jag kramas, tar emot blommor och blir nedsprutad i champange men ingenting känns på riktigt.
vi åker flak och skriker tills rösten inte orkar mer, men ingenting känns på riktigt. 89 stycken vänner, vänners vänner, släkt och familj i vår lägenhet, alla grattar mig, men ingenting känns på riktigt. dansar fastän skavsåren säger ifrån och kämpar mot sömnen på nattbussen men ingenting känns fortfarande på riktigt. inte förens två dagar senare; måndagseftermiddag och regnet slår mot rutorna och där, nu, känns allting så fruktansvärt på riktigt.