/3088km bort

jag spenderar en vecka i solen på mallorca tillsammans med ena halvan av min familj. den halvan som består av mamma, mormor och morfar. 
det gör ont att se hur mycket åren slitit ned dem utan att jag riktigt märkt av det. eller kanske bara blundat för det. det är inte bara deras skynkliga händer eller långsamma gång, det är att morfar ibland tittar upp med sina snällaste och varmaste ögon och inte vet vart han är. 
min morfar är den klokaste jag vet. han har svar på exakt alla frågor och har i nitton år gett mig böcker i födelsedagspresent och julklapp. han har tagit emot priser för sina kunskaper inom medicin och bosatt sig i afrika för att hjälpa röda korset med sin verksamhet där. men hans kropp hänger bara inte med längre och det är kanske därför jag sjunker ned på ett toalettgolv och bara gråter en av dem där varma kvällarna.
 
men vi skrattar såklart också. skålar i vin och dricker söta drinkar. somnar i solstolar och vaknar upp rödbrända. 
och jag springer. så snabbt jag bara kan varje morgon längs stranden. och när benen bara inte orkar en meter till låter jag mig själv falla rakt ned i den kritvita sanden. 
 
sex dagar senare landar jag i ett stockholm där det äntligen har blivit vår. hinner precis småspringa från flygbussen och slänga av mig jackan på golvet innan jag hör hans nyckel i låset. kramas hårt hårt hårt och han skrattar för att jag vet att tycker jag reagerar löjligt för bara ha varit borta i ett par dagar. men jag är löjlig. 

///
Postat av: Anna

så fint! du skriver bra!

2013-04-28 @ 20:29:04
URL: http://lightsandmusic.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: