/och ingen har mig mer än vad du har mig

Ständigt trött och trivs bäst med huvudet mellan hans skulderblad. Klyschigt men sant. Ser winnerbäck och det blir september. HJÄRTER DAM NU I SEPTEMBER, BÖRJAR EN ANNAN TYP AV VÅR; höst.
Hostar på tunnelbanan och brinner inte för någonting och har en lektion per dag men vet knappt vad jag gör där. Om jag hade haft pengar kanske vi hade suttit på någon café och dränkt allting i kaffe, men som vanligt la jag ned det sista på öl och du suckar och ler för det är så typiskt mig. Jag tänker att det inte finns nått typiskt mig.
 
Vi ligger två dagar under täcket och jag sjukanmäler mig själv. Går i drivor av krossat klar. Åker sju pendeltågsstationer för att inte sova ensam. Sover aldrig själv, är så äckligt jävla bortskämd med det där. Räknar  och väger allting i dagar, 48 kvar till berlin och sedan 265 till studenten och sen orkar jag inte tänka en sekund längre framåt. 

///

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: