/lever

Stockholm bara äter upp mig men allt jag gör är att njuta. Njuter av att ha världens finaste kompisgäng som dricker öl och dansar med mig och som samlas en onsdagskväll för att baka bröd och äta tomatsoppa och som väcker mig med irriterande gruppkonversationer i mängder. Njuter av att vara kär i någon som är kär i mig.
Att somna millimeternära, tjafsa om filmval och låna tröjor som luktar så gott att hjärtat hoppar till.

och det är kanske därför det är lite tyst. jag har liksom ingenting nytt att komma med,bara en jävla massa nöjdhet. 

/there are ghosts in the walls and they crawl in your head through your ear


////

Jag kommer hem och hamnar direkt i hans famn, ett två fyra dagar ligger jag mer eller mindre där förutom mindre avbrott för öl, dans och födelsedagsfirade av min bästa vän. 
 
Kallsvettas och du strycker mig över ryggen hela natten eller nej det vet ju inte jag för jag somnar nästan direkt, ja jag sover nästan hela tiden, åtta tio tolv timmar per natt. novemberkyla och vi ser solen gå upp från fönstret på mitt rum. sitter nakna i ett täcke och jag säger att allt känns som en film, lutar huvudet mot din axel och: andas andas andas.  
Vi sover bort eftermiddagar, går i trassligt hår till coop för att handla mat och jag gråter kanske lite men hans fingrar är direkt där och stryker bort tårarna.  Men utanför vår bubbla gör allting ont. Så jävla fruktansvärt ont bara.  Hus 38, sju våningar upp med hissen. Smutsgula korridorer och en sliten ringklockan till avdelningen. Det har gått nio månader nu och jag skriver inte så mycket längre men lever destå mer. Allt det där jag vill kunna ge dig. 

////

Berlin. Vad säger man ens, min bästa stad. Där väggarna bara inte är döda och betonggrå och du kan svänga in på närmaste kiosk och köpa en öl eller dansa precis så länge du vill på en vanlig tisdag. Billig mat och rosa söta drinkar, att sitta på lägenhetens ballkong i morgonsolen och äta nutellamackor och ramla ned i sängen när grannarna går till jobbet. Det ägde helt enkelt.