////

I allting går bara runt runt. jag vet inte om det är bra eller dåligt, men ibland hade den där nästan lite för starka käslan i magen, som man fick av att som stolt 140 centimetrare åka frittfall första gången kanske behövts. vi bara sitter vid samma bord på samma dovas och dricker kanske inte samma men lika vattenblaskig öl helg efter helg. ibland någon grå tisdag med. och allting liksom går i repris. jag har aldrig känt mig speciellt trygg men det kanske är såhär det känns att tillochmed vara för trygg för sitt eget bästa?
 
II två dyng senare befinner jag mig på karolinskas akutmottagning med en nål i armen. allt annat än just trygg. kippar efter andan utav bara synen av vita korridorer och vita rockar. sex timmar senare får jag åka hem och jag spyr vid sidan av E4an. kanske på grund av dom där smärtstillande tabletterna jag fick, kanske på bristen av sömn.
 
III men vem har sagt att allting måste vara så spännande, varför låter jag bara inte mig själv må så bra som jag egentligen gör brevid honom. vaknar tidigt och kollar på julkallandern tillsammans, skottar ballkongen på snö för att kunna röka en varsinn cigarett och jag trycker mig så jävla nära det bara går. och om det är någonting jag inte kan sätta ord på så är det hur bra jag mår med dig.

///

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: