/2012

året börjar med att vi alla vaknar upp i den lilla ettan, äter nudlar för det är allt som finns, ignorerar och istället skrattar åt att vi tidigare den natten bråkat tills vi båda grät. vi är ju ändå bästisar. bästa vänner.
dansar mig runt i stockholm på ett falsklegg, är antingen full eller stressad eller ligger skavfötters med
jimmy och sträckkollar på serier. det är snöblandat regn och tungt hjärta. dimmiga hemmafester och the kills är
det enda som känns. 
men det blir vår och här börjar det som blir att ha en pappa på sjukhuset i åtta månader. fyller arton och klappar vargar. blir väl vuxen men knappast så mycket vuxnare. men gräsmattorna och parkerna och balkongerna är våra och vi låtsas någon månad för tidigt att det är lov. hånglar berusat upp honom utanför en klubbs rökruta och aldrig trodde väl jag att det kunde sluta såhär bra.
 
jag och ni vet kompisgänget jag alltid tjatar om spenderar dom första sommardagarna på en ö i skärgården, grillar varje kväll och skålar i billigt lådvin. så mycket mer behövs ärligt talat inte för att det ska bli en av sommarens bästa dagar.
hultsfedfestivalen, allt en festival ska vara. och jag blev kär. sådär helt omedvetet och smygande, på tåget hem kunde min mage inte bara sluta pirra. en månad senare blev vi tillsammans och han är allt jag varken är eller har; självsäker, snabbtänk, enkel och hans familj är så mycket kärnfamilj att jag inte trodde den kunde existera men hans mamma har börjat kalla mig för hennes tredje barn och jag trivs så bra där i köket i hans källare i hans armar allt det där. jaja ni vet resten.
 
flyger till frankrike och ser mitt favoritband. resten av lovet är bara en lång historia om att må bra. det är att dansa på f12 att sova bort soltimmar&att över en natt köpa biljetter till ännu en festival. kanske den bästa.
sen blir det sensommar och skolstart.har världens bästa helg på gotland. smyger in i övergivna hus. alltid sysselsatt men alltid rastlös.
en vecka i berlin och jag älskar varenda gata, där får man röka inomhus och på kvällarna handlar vi på netto och äter middag på den lilla vardagsrumsbordet.  flyger hem och landar i vardagen igen. gråter väl en del men vad gör det. blir ju tröstad. det spelar liksom ingen roll hur många miljoner tårar det är eller dom ger mig utslag under ögonen.
och pappa blir utskriven och vi äter lunch på fotografiska som om ingenting har hänt, dansar på samma klubbar helg efter helg och även fast allting mest går i repeat  är det jag försöker säga att jag ändå är så nöjd och tacksam mer er, med allt. med tvåtusentolv. puss.

////

december är att ligga kvar i sängen och kolla på julkalendern tillsammans, tjafsa om vem som måste lämna det varma täcket för att byta avsnitt. tro att nattbussfärden hem klockan 06.00 kommer bli det sista man gör för att man är påväg att frysa ihjäl. att spendera flera dagar i sträck med att inte göra så mycket annat än att sitta hemma hos jakob och kedjeröka. försenade pendeltåg. varning för halka. se föreställningen christmas carols för fjärde eller kanske femte året i rad. hålla hand genom sångerna. pappa är utskriven och vi kokar te. ligger senare på parkettgolvet och slår in julklappar. känner ingen julkänsla men känner så mycket lugn. och det är fan allt som behövs, det här är mitt bästa december någonsin. 

/saturday night in east berlin we took the u-bahn to the east side gallery i was sure i'd found love with this one lying with me crying again in the hauptbahnhof


////

I allting går bara runt runt. jag vet inte om det är bra eller dåligt, men ibland hade den där nästan lite för starka käslan i magen, som man fick av att som stolt 140 centimetrare åka frittfall första gången kanske behövts. vi bara sitter vid samma bord på samma dovas och dricker kanske inte samma men lika vattenblaskig öl helg efter helg. ibland någon grå tisdag med. och allting liksom går i repris. jag har aldrig känt mig speciellt trygg men det kanske är såhär det känns att tillochmed vara för trygg för sitt eget bästa?
 
II två dyng senare befinner jag mig på karolinskas akutmottagning med en nål i armen. allt annat än just trygg. kippar efter andan utav bara synen av vita korridorer och vita rockar. sex timmar senare får jag åka hem och jag spyr vid sidan av E4an. kanske på grund av dom där smärtstillande tabletterna jag fick, kanske på bristen av sömn.
 
III men vem har sagt att allting måste vara så spännande, varför låter jag bara inte mig själv må så bra som jag egentligen gör brevid honom. vaknar tidigt och kollar på julkallandern tillsammans, skottar ballkongen på snö för att kunna röka en varsinn cigarett och jag trycker mig så jävla nära det bara går. och om det är någonting jag inte kan sätta ord på så är det hur bra jag mår med dig.