/JAG VET INTE OM JAG GRÅTER ELLER SKRATTAR

Nej, vi åker ju aldrig. Han har 39 graders feber och biljettern ligger där brevid mig medans jag mest försöker sova.
Går inte till skolan, har ju ändå tagit ledigt i tre dagar till. Är för uttråkad för att vara rastlös nu och jag längtar inte efter sommaren som alla ni andra tycks göra.
Istället har nog december aldrig känns bättre. Kanske för det fatumet att både julafton och snö känns så långt borta, eller det att dethär året tagit mig längre än vad någon kan ana.
VILL VARA SJUTTON HELA LIVET / VILL ALDRIG VARA HÄR IGEN;

/OBS NI BEHÖVER JU INTE LÄSA OM NI HATAR SJÄLVÖMKAN OCH BITTERHET TACK PÅ FÖRHAND

skulle varit påväg ut till flygplatsen för att åka till staden jag alltid pratat om till bandet och musiken som grävt sig djupare in än kent hos en fjortonåring men ligger kvar i svarta lakan i sällskap av mer tårar än vad som nämns i mannen i den vita hatten och dricker alkohol jag tagit av mina föräldrar och det känns bara som jag är med i någon dålig tonårsfilm.
ingen alision imorgon ingen heart is a beating drum ingen tysklandsuft inget slippa hela skitsverige med dess skitvardag för någonting overkligt ingenting alls. godnatt.
STRÖR LITE SALT I SÅREN:

/every season has an end.

dethär.

////







Okej, råkade hitta kanske den bästa tjejen med bästa bloggen idag. Hon är en fransk fotograf och det tar liksom aldrig slut. www.fannylatourlambert.blogspot.com

/EN VECKA. SJU DAGAR;


/INSTAGRAM

heter samma sak som här, alltså bigballadofnothing.

/OCH VI PRATAR OM VART VI SKA JUST INATT, MEN JAG ANTAR ATT VI MENAR HELA LIVET

Och kanske handlar det bara om att komma ur någon fas för plötsligt känns allt det där. Ögonen. Munnen. Halsen. Långa smala fingrar. Allt som någonsin rört vid mig och hjärtat slår rött och jag lyssnar på snabba gitarrer och lever för en gångs skull kanske i nuet.
Det går för fort nu. För fort för att hänga med men framförallt för att reflektera. För ett år sedan åkte vi till malmö, drog efter andan i ljusdränkta babel och grät på kalltkallt stengolv i lund. Mitt hår var vitt och snaggat.
Nu? Jag vet inte, men man skulle kunna säga att jag följer efter drömmarna här i stockholm istället.

///

Stillsam helg och jag spenderar nog för mycket tid i sängen i längtan efter nått annat. Druckit nån grön drink hos linda och igår assisterade jag Jimmy på ett slags snowboardevent. Log åt pojkar i stora jeans och kepsar, såg lite ut såhär;

/SWEET BITTER SWEET

Skriver inte, tänker inte, känner inte men
längtar kanske lite ibland.
undrar: VAD finns det för mening i att vakna, duscha, leta reda på någonting
rent från golvet dit garderoben råkar ha flyttat sig
när
vi ändå går runt med samma hjärtan, samma tunga huvudvärk och klädd i varje natts drömmar.

-Rocken spelar ingen koll längre, säger krunegård. Men sånt lyssnar ju
inte jag på.
bara. ibland.
I smyg som du brukade säga innan du kom närmare. Alltid bakom höga hus.
I skydd av mindre stigar eller låsta rum. Aldrig mitt på gatan. Aldrigaldrig vid
någon du kanske kände.
Hemligheter är roligare sa du och sedan sket du i vad resten av världen tyckte.
Problemet var att jag också bara var en värld. På sin höjd en sån där
jordglob man ställer i hörnet av något gästrum.

-Du är inte samma person.
Jo, jag går fortfarande sönder i bitar
samlar lakanen fyllda med smulor och
höst är fortfarande detsamma som
alla de där sångerna.
-Jag är bara inte överkörd.

/playlist.


/And I know what you're thinking, but they're all strangers now

Vet inte riktigt vad som hände, men igår såg jag The Horrors på debaser och stod efteråt och rökte tillsammans med Joe. Kommer nog aldrig riktigt växa upp från att innest inne vara ett fjortonårigt fangirl med hjärtflimmer. Sen drack jag öl och var mest nöjd.

/When no one else is around, there's always you


/Sheena is a champion of self-reliance. As soon as she needs it she knows just where the knife is. Her fingers aren't so fast anymore. It's been 29 years since she came to these shores

-hur skulle du beskriva dig sjäv?
-rastlös.

////

Slängs in i rusningstrafiken igen men ärligt talat har jag nog saknat den lite grann. Kryper in i vardagsskinnet, i lars winnerbäck och morgonfrost;

-jag menar kylan, mörkret, stan och stressen hittar dig ändå.

Och om tjogotvå dagar ser jag bland det bästa jag vet. Jag tror inte ni förstår, nej varför skulle ni ens det. Men det känns i hela kroppen. I varenda lilla micromillieter. Låtsas att allt egentligen handlar om någon såndär speciell, för det är väl kanske så det borde vara.
MEN KÄNNER INGENTING SOM MAN BORDE OCH INGEN I HELA VÄRLDEN ÄR LÄNGRE SPECIELL.

/Art is our only salvation from the horror of existence


////

Kommer in på florence+the machines smått hemliga spelning och trängs med musiksverige. Allt är sådär bra så att det känns i hela kroppen. Fryser om fötterna och pratar minnen från i slutet av juli. Dricker smultronvin direkt ur flaskan med benen korsade på golvet. Somnar nöjd.

annars så; Firar Lindas födelsedag, hamnar med ett gäng förvirrade punkare och är trött på att vara sjutton år och sju månader.

/and you speak like myth girl

Det är så mycket mer än bara en baksmälla som helgen lämnar bakom sig och jag ligger mest i sängen och vrider mig. Jimmy kommer hit och lagar mat och streckkollar på serier med mig. Somnar tidigt och behöver ingenting mer. Vid 10.00 ringer väckarklockan och han försvinner till jobbet, fem timmar senare är han tillbaka och jag är fortfarande kvar i någon slags koma och så går allting om igen.

Säger att hösten är det bästa jag vet men ser ärligt talat inte så mycket av den. Fattar inte hur det blev november, måste sluta räkna dagar och börja ta tag i dem istället.