/!


/There's something about the summer

Dansat runt i någon slags extas hela dagen. Bättre efter bättre nyheter har bara strömmat in och just nu kunde jag inte bry mig mindre om varken engelskainlämningar, viktångest eller minusgrader.

Viker mig av skratt till Jakobs torra skämt, röker fastän jag verkligen inte har råd just nu och fikar två gånger om med Josefine. Hon är en sådan person jag egentligen träffar vardagligt alldeles för sällan, men ramlar runt alkoholpåverkad i lera och sensommarstockholm med desto mer.
Klickar hem en arvikabiljett för priset av ingenting och om fem månader är allt det här tillbaka;








////

IDAG
coldplay till göteborg
och kills singel spelas på repeat
bright eyes nya platta
och arvikas första band&biljettsläpp
jag.är.död.nu

/Like the loose end of the night



Lördagsnatt med tomma vagnar, tusen byten och vitt stelt ljus.

/Etthundra överklass poeter kan inte ge mig någonting

Dansar och dricker vin med ett par vänner. Röker under köksfläcken och känns precis lika teenage som det låter. Tar med dem tomma burkarna därifrån och går dem hundratre numrera hem. Det ända som passerar är mörka taxibilar och mina fingrar hinner domna bort innan jag når hissen.

Idag ligger jag mest i min säng. Gömmer mig under två täcken samtidigt som fönsterna står vidöppna.
Det känns som om det är första gången på riktigt solen faktiskt är där och det luktar vår. Äntligen.
Orkar inte röra mig. Duschar för att komma tillbaka till lakanen och någon stans från Göteborg hör jag din röst tjata om att jag måste ta mig upp. Att allting bara handlar om svackor och perioder.
Men jag låtsas inte höra vad du säger och lyckas nog somna om.


/WHITE



Sparar det mesta av allt fint jag hittar ute i cybervärlden. Här är lite inredningsprylar, typ.
Mitt rum ska iallafall ta vändningen mot någonting vitare i veckan.

/SKINS S05E01





/I FOLLOW RIVERS


/För dom som har tur

Dagarna går och man lär sig leva med någon annan. Eller utan dig kanske man säger.

Sanningen är den att mina tankar aldrig är där längre. Dem rör inte vid det förbjudna och dem leker
inte med någon sorts framtid. Det är som om jag städat. Rensat ur och gömt allt som rörde mitt förra liv.
Sopat rent och möblerar nu om för en förändring.

Jag går längst Gamla Stan och undrar om jag har dem nio liven, lite som beredskap i bakfickan?
För visst känns det som om allt vi gör delas in i kapitel; när någonting dör
-blossar något helt annat upp där jag minst anar det. Och just nu står jag nog mest mellan två rader.
Väntar rastlöst på ännu ett blad, ännu en eld att värma mig i.


////


playlist

/You better learn your lesson yourself


/PUT IT ALL ON ME


Woho leker äckligt fashionabel (är det ens ett ord?). Det här är hursomhelst det jag skulle vilja tömma mitt bankomatkort (där det typ finns 15:- för tillfället) på.

/In the cold light of morning



olivia/söndag/jag

////






Snor bilderna från clara rakt av och undrar lite vad jag skulle göra utan sånt här.

/Jag svär jag aldrig blir 25 igen-Emelie Thorén

Jag vaknade av att han vände ryggen till. Det var sommar tidigt 2000-tal och på våren hade jag fått hjärtat utslitet ur kroppen i precis det här rummet. Hans sovrum.
Morgonsolen strömmade in genom tunna vita gardiner, de fladdrade lite, balkongdörren var öppen.
Mina läppar hade fortfarande sockrigt kladd från nattens Mojitos, min vänstra hand pryddes av en smetig Metropolis-stämpel.
Vi luktade alkohol och sex och jag ville så förtvivlat gärna dra fingertopparna längs hans ryggrad. Jag gjorde det inte den här morgonen, även sådana som jag kan lära sig av tidigare misstag. Jag gick upp i stället, för jag visste att han inte ville ha mej där, inte nu, inte egentligen. Men ännu var jag för hög av hans närhet och allt vi sagt och gjort kvällen innan, jag trängde undan trycket över bröstkorgen och kraschen jag visste skulle komma, som alltid kom. Men inte riktigt ännu.


Han var min fixa idé, jag visste det inte då men han skulle komma att dominera flera år av mitt liv.
Alltid närvarande som en osalig ande intill mig. Jag slutade äta, jag började röka, varje sångtext handlade om oss två. Köpte jag en tröja var min första tanke ”kommer han gilla mej i den här?”.  Jag var helt konsumerad. Tack gode gud att det inte fanns Facebook då. Jag raderade hans nummer gång på gång, men det var som multiplikationstabellen, jag kunde rabbla det i sömnen. Lönlöst.
Jag stalkade alla hans hangouts. Så jävla genomskinligt. Jag var radiostyrd, en robot, med hans namn, röst och doft som enda programvara.

Han vaknade av mina rörelser i rummet. Och jag kunde den här proceduren så väl nu, säg inget av betydelse, kväv varje impuls att fråga om natten förändrat någonting.
”Älskar du mig nu?”. Så vi fnissade och hade en skämtsam jargong, medan jag yrvaken och snubblig tassade runt för att plocka upp mina kläder som låg vid den öppna balkongdörren.
På det halvår som gått sedan jag gråtande flydde lägenheten och med tårarna rinnande planlöst vandrat Götgatan mot ingenstans, hade jag gått ner femton kilo. Mina höftben stod ut och lämnade mjuka håligheter mellan trosa och hud när jag lätt poserande drog tröjan över huvudet. Jag stod i motljus, solstrålarna dansade över min blekhet.
Jag visste att jag var snygg. Jag visste att han tyckte jag var snygg.


”Synd att du blivit så jävla vacker efter att vi gjort slut”
. Han log som bara han kunde när han sa det.
Ur stereon sjöng Ryan Adams ”It’s harder now that it’s over”. Och så gick jag ut genom dörren, ut på Söders gator, med den nu så bekanta klumpen i magen, ännu bara stor som en tennisboll, lavinartat växande för
varje steg. Om femtio meter skulle den skymma solen. Ett svart hål jag själv skapat. Helt på egen hand. Jag kan vara väldigt övertygande.
Han hade sagt att han skulle till Berns på kvällen. I mitt huvud planerade jag redan outfits.


#länk Läste den här krönikan i tordagens tiding och blev helt fast. Tagen.

/Det som photobooth fångade av helgen:

Image and video hosting by TinyPic

/Från vägarnas lyktor och städernas ljus

Hamnar hos emil och vi äter mat vid ett litet köksbord, stönar avundsjukt åt hans nya lya&ligger utslagna i den enorma sängen.
Mitt idealpar dansar vilt över parketten till musiken från teven och det går bara inte att låta bli att le. Le åt deras vilda rörelser och le åt den där kärleken som vissa hittat så rätt med.
Min bästa vän tänder ännu en cigarett och jag skakar av kylan. Trotts detta sitter jag kvar länge i slussen; studerar de vingliga människornas färd framåt och hoppar sedan på fel tunnelbana i fel linje mot fel slutmål.
Till fel säng.

/Last day of magic, where are you?

Igår: Fredagsnatt och martina sitter och röker i mitt fönster, alla stiarinljusen är tända och jag spelar florence and the machine. Som alltid nu för tiden.

Nu: Lova sitter på mitt golv och läser tidingskrönikor. När ord som ingen förstår dyker upp förklarar med lugn ton.
Jag sminkar mig långsamt, dricker avslagen cola och känner någons slags vemod i kroppen. Vet så himla starkt vart jag vill, men varken hur eller när jag kommer tid.

Ikväll: Blir det drinkar och dans med mexikanskt tema. Eller bara en efterlängtad kväll hos emil med världens bästa mat och andreas.

/



Leker fashion i någon urtvättad baskettröja och mailar försäkringsbolag. Just nu verkar tanken om en ny kamera se rätt mörk ut. Orkar inte kyla och is som jag snart lär slå ihjäl mig på. Vill ha vår året om.

/Utkast november (en sån som du)

Idag spelar min ipod winnerbäck och jag träffar min allra närmsta vän.
Vi snackar skit i takt med att kaffet tar slut och jag hinner inte reflektera över tiden som på något sett lämnas kvar där utanför.
Hon är en sådan person som alla borde ha tillgång till. Pålitlig ut i varje centimeter av kroppen och ett skratt som smittar i vilket tillstånd jag än befinner mig i.
Vi växte upp tillsammans, gick båda igenom perioderna med tillkjolar och skräcken för mat.
Hon har sett mig spilla te i sängen när jag skakat så hårt av nervositet och hon har följt med mig ut på nattpromenader för att sparka ihjäl parkbänkar och tomburkar.
Ibalnd kan vi glömma bort att prata på flera veckor, men samtidigt är hon den som jag ringer, smsar och träffar såfort någonting händer.

/Like a sun against my head




/You have the nerve to look me in the eyes and lie

Väntar bara på att snön och kylan ska försvinna nu. Att ljuset ska komma till det fönster
där jag ibland sitter och röker&att livet och skratten ska komma tillbaka till parkerna.
Att våren ska lägga sig som ett tryggt täcke över oss, låta oss tina i takt med musiken.

Sväljer vardagen innan den hinner svälja mig. Stoltheten försvann nog i samma tugga
den med, men det är alltid bäst att låtsas som ingenting.
- Nej,ingenting har hänt.

Åker buss och det är mörkt utanför de fuktiga rutorna, lyssnar på dethär och njuter av
att ha överlevt ännu en
vintertid.

////


Hittade lite fler bilder från helgen /by prudenceneverpays

/Do you have some "H"?


////

Hatar mitt liv som kameralös och kan lika gärna lägga upp den här fula bilden på mig&jimmy från idag.

/17 dagars försenade nyårslöften

-bli kär. sådär äckligt, sliskigt tonårskär
-ha ett räkrejv
-gå vidare från sånt som egentligen inte ens tillhör mitt liv längre
-lära mig matte
-bli snygg
&slå alla idioter på käften

/15.01.11

Min lördag gick ut på att hjälpa Jakob med alla förberedelser, blanda drinkar och sminka mig på fem minuter. Ljud och ljus visade sig vara helt otroligt för en hemmafest, och lika så de dj's från musikerkollektivet Gluteus Maximus.
Drack körsbärsvin, dansade mig in i dimman och rökte lite för många cigaretter. Kanske bör tillägga att det var hipstertema också:










/photos by me&clara

/PHOTOBOOTH





/Another year I claim of total indifference

Min kamera har gått i tusen bitar, eller iallafall två. Utan räddning var den hursomhelst, så nu antar jag att det är analogt som gäller ett tag framåt. Kanske inte helt fel det heller, men lite frustrerande.

Annars har jag inte gjort mycket annat att lyckats fastna i den där typiska vardagen. Igen.
Kommer till skolan vid lunch, springer upp och ned för trapporna, lägger mina pengar på kaffe och väntar på bussar som aldrig tycks komma.
Stänger av så mycket känslor det bara går för att försöka slippa tänka på vad jag egentligen vill.

/EMMABODA 2011


////


/weheartit

///

Vi hamnar i dem där samtalen för många gånger; han&jag. Mitt tålamod tar slut och plötsligt är jag inte den där flickan som ständigt viker mig och låter någon annan ha rätt.
Slutar vara hon som sväljer sina ord och slutar att bara ignorera dem ständiga felen som nu står där rätt framför mig. Lyser och blinkar, låter mig inte blunda.

Relationer som förut fick mig att ständigt gå på tå i dess bergochdalor, tröttar nu bara ut mig. Jag har redan facit i hand. Vet vad som händer när jag trycker på knapparna.
Åkturen är inte längre kittlande i magen, utan går bara runt likt en cirkel. Ingen sockerdricka, inga fjärlar.
Och lika svårt som det kan vara för ett långvarit par med barn att separera, är det för oss.
Vi växte upp tillsammans, iallafall lät du mig växa vid din sida. Och nu känns det mest som om vi lyckates växa åt fel hål.

Men att försöka laga hålen i en förr så läckfri relation är kanske inte det lättaste.
Klockan passerar 02.19 och jag lägger på i ditt öra.

/Det är långt mellan flen och paris;




/We were born to lose

Sysselsätter mig med bara några minuter i skolan och värmer mig under nån annans jacka när det blåser lite för kallt. Röker under jakobs köksfläkt och skriver upp viktiga saker över mina handleder, bara för att inte glömma. Glömmer gör jag iallafall när bokstäverna sakta nöts bort från min hud samtidigt som jag ser Stockholm smälta och resa sig upp igen efter vintern.
Det droppar från husen, busshållplatserna och från mina hårtoppar. Barriären av snövallar lägger sig längs trottoarerna och tillsammans ramlar vi fram på gatorna i stora kängor och stela ben.

&för tillfället spelar det ingen roll att min hjärta slår i otakt. Eller att det trotts alla tecken faktiskt är långt kvar till våren. För just nu lever jag bara i något slags nöjt nutid senaria.


/MÅSTE

sluta fylla mitt huvud med alla dessa ytligheter
få bort dig därifrån med
och börja fokusera på det som verkligen betyder någonting.

börja läsa alla dessa böcker som bara ligger och väntar
&faktiskt göra någonting annat med mitt liv än att bara
måla upp någon slags drömvärld i mina anteckningsblock.

/It's just another sunday.




(haft en fin söndag med en fin emil och sysselsätter mig mest med dethär och dethär)

/Have you got anything worth waiting for?

Stockholm är lika grått som jag lämnat det. Om inte ännu gråare.
Jag går på Warhol utställningen med pappa&erik, äter dyr lunch och följer snöfingornas vilda dans genom de stora fönsterna. Byter sedan några ord med Trixi och bestämmer mig för att spendera den här lördagskvällen i sängen.
Slussen påminner mig alltid om skolan, och för att vara ärlig så ska det bli ganska skönt att gå tillbaka dit på måndag.








/Jag har trampat upp stigar där gränserna går

7 dagar senare och jag är hemma med ett lite tröttare, men lugnare hjärta. Trotts detta har jag mest längtat hem till den försenad kollektivtrafik och mammas och min lägenhet där inte ens en förändring i kylskåpet verkar ha skett.

Nyår var förövrigt hur bra som helst. Snöstorm, bord som välte, saker som försvann och dans. Vid tolvslaget stod jag nånstans i ett gäng av människor, skålade och bytte pussar, skrek för full hals och var nån stans där inne så glad över att dem tolv månaderna nu var över.
Jag tror inte på löften, inte heller på att börja om på något vis. Dock tror jag på att ta kontroll över sig själv, och det är just det som börjar nu.

/BLUE



/weheartit

/Ord från 071210

Det går på repete nu. Ingenting finns kvar, och med det menar jag varken rus, krig eller behov.
Jag springer till mitt pendeltåg, röker efter lunchen och tar sedan bussen tillbaka.
Svär lite över kylan. Över hela vintern och går fram och tillbaka i mina fotspår. Trampar upp små stigar i mina kängor och låter hjärtat leva sitt eget liv där innanför tjocka tröjor&bröstkorg; livet som just nu mest går ut på att slå i jämna slag. Men dock självständiga.

///HEJDÅ

Försvinner nu ut i skogen för att jobba i ett par dagar. Mitt huvud säger emot och jag har en bula och ett par skrapsår. Men eh. Hoppas ni alla hade ett fint avslut/början. Berätta för mig?

/2011