/“We never had any children," he said ruefully. "Our work was our children.”

så fin bok.

////

Igår drack vi vin och spelade sällskapsspel hemma hos josefine. Det där med spelandet kom mest av sig och avbröts av annat, men fint var det.

/livsstatus

Överlever julafton, juldagen. Överlever när han låtsas som ingenting hänt för jag struntar till och med i att svara, springer till pendeltåget. Iväg. Överlever jordgubbsdrinkar, 49 kronor ölen. Dansar efter felipe. Nattbussar, bakfyllan, mellandagsrean. Överlever allt och börjar smått känna av den separationsångest 2011 kommer lämna efter sig.

/into the unknown

det allra allra bästa jag vet.

/you know your youth

Igår åt vi julmat och drack snaps med tillhörande (obligatoriska) visor hos Emil. Låg länge och pratade i sängen och tränges som så många andra kvällar det här året på den lilla balkongen.
Och ja, imorgon är det ju julafton men allt känns mest okej och jag lyssnar på james blake samtidigt som jag bara tycker om allt.


////

Ett år senare och min moleskin har nästan slut på tomma uppslag nu, och om man bortser från personliga &pinsamma texter och annat sånt har det sett ut lite såhär. Sista är dock Livias.

////

Image and video hosting by TinyPic

/In town the sky's just space, no starlight in your face

Ni är bra.
Imorgon ska jag fira julafton nummer ett och dricka vin i midsommarkransen i sällskap av min halvsysters familj. Att man inte fryser ihjäl i väntan på bussen såhär i mitten av december känns förövrigt bara sjukt.

////

"I put my hand on him. Touching him was always so important to me.
It was something I lived for. I never could explain why. Little, nothing touches. My fingers against his shoulder.
The outsides of our thighs touching as we squeezed together on the bus. I couldn’t explain it, but I needed it. Sometimes I imagined stitching all of our touches together. How many hundreds of thousands of fingers brushing against each other does it take to make love?"
-Jonathan Safran Foer, Extremely Loud & Incredibly Close

/Black cloud whispering into my ear. But I don't hear. I won't hear.

Ord blir aldrig riktigt prioriterade just nu, men det kanske är ett bra tecken. Njuter mest av ett snöfritt december, the cardigans på bussresor fram och tillbaka på buss 443 och önskar ofta att även vi människor gick i ide.
Det är mycket som gör den här vintern olik dem andra. Är varken löjligt kär eller krossad i bitar och känner knappt av hur julen närmar sig och därför heller inte den där bifogade ångesten.
Resten vet ni nog, röker dem där jävla cigaretterna, missar nästan alltid första lektionen hur mycket jag än försöker, men skrattar.

/and no one except for me care about that black eyed boy

Fryser mest hela tiden, men min säng är varm och medans du sitter där i fönstret och röker långsamt, kryper jag om möjligt ännu djupare in i lakan och dagdrömmar. Vaknar med fyra dagars skäggstubb mot nacken och stenar i magen. Antigen för trött eller för naiv. För vem skullle bry sig om vår hjärtan blev förstörda eller om jag tar omvägar för att slippa se din port eller om jag gräver ned mig nu, nej ingen och december tillfredställer mig precis lika mycket som klibbiga julidagar. Behöver lite varm asfalt men inte så mycket mer.
Drömmer fortfarande lika intensivt om andra städer och när vi skriver om hemlängtan berätter jag mest om hur det är att längtar bort.
Det offentliga rummet:
Struntar i att jag inte kan bli kär, för jag ser Paul McCarney som varit Han sedan första gången jag satt i en bil. Förknippar beatles med min uppväxt mer än vad jag gör med mitt första dagis och ögonen glittrar ikapp med pappas. 3 veckor kvar av 2011.

/Take these sunken eyes and learn to see ALL YOUR LIFE

Livsstatus: Paul McCartney, gör fyrahundra misstag på en och samma kväll, bryr mig inte ens.

////


/&snart har helgen v.48 tagit slut

Mycket folk på få kvadrat och vi hamnar mest ute i trapphuset eller i hallen och jag vet inte hur många gånger kroppen viker sig av skratt, mår bra.