/Lever i min egna bubbla;



/Write your name in the summer sky

Ibland hamnar jag under täcket och andas tonårsångest, ibland röker jag ett helt paket utan att tänka mig för. Men för det mesta dem här dagarna har jag haft solen i ögonen ned till pendeltåget, spenderat några för få timmar i skolan och desto fler på gräsmattor. Snart köpt min biljett för att få se strokes och bara umgåtts med Sabina&Marcus i mitt lilla kollektiv.
Och såhär ska jag bo någon dag, inte bara när min pappa är ute på långsegling. Vita väggar, fönster som går att sitta i och ett trapphus som luktar tvättstuga. Ett tomt kylskåp och kanske alltid någon som sällskap.

/When the sun goes down, we'll go out again;


////



/Utkast: April 2011

16/4 Att dricka något ljummet i en park, klaga lika mycket över kylan som över värmen när solen försvunnit bakom hustaken, somna lika ensam som man vaknar och på något vis lida en av ständig tristess samtidigt som allting händer för fort. Alla flyr stan och kvar ligger jag i ett rum med tomma väggar. Beredd att göra vad som helst för dem där fjärilarna.

21/4 Idag har jag kommit fram till att endast idioter verkar kunna vara attraktiva.

23/4 Vissa saker får jag bara inte nog av, och det är som om blodet som flyter genom mina armar är kolsyrat; kan inte sitta still, kan inte hålla käften, kan inte tänka klart.

24/4 (jag tror inte det spelar någon roll hur mycket jag tjatar eller hur många låttexter jag skriver över min kropp,thekillsthekillsthekillsthekills)

/When the dawn dawns on you

Gårdagar var; Världens finaste hus och amerikaner. Finmiddag och att kanske inte riktigt passa in. Rödvin och The Kills. Mentholciggaretter&drinkar&dans&skratt.
Vitabergsparken klockan 02.30 med vått gräs. Tänka; kallare än det här blir det inte på minst fyra månader nu.
Dricka upp den sista vodkan och börja gå mot slussen. Se Stockholm i sitt allra vackraste, varsin hörlur i örat och hoppa fram på gatan till These are the days we'll never forget. When the dawn dawns on you.


/Little hands of asphalt

Umgås med Linda som om hon vore min enda syster. Fastnar på hennes balkong när den dränks i kvällssol, dricker finkaffe och bara är. Springer till pendeltåg, får i oss mer koffein och pratar hjärtesorg.
Struntar i fredagsångest och hamnar i en bilsalong. Hamnar på nattbussar, hamnar på asfalt. Sitter lutad mot en lykstople och pratar med en FN soldat. Han berättar om livet på andra sidan jorden och säger att vi har den bästa tiden framför oss. Säger att resten bara blir skit;

/Evening sun



Hängt med Jimmy, letat skor, suttit i vitan, druckit lite vin och hamnat bland en massa människor.
Det känns som om de är sommarlov; kvällssol i slussen, att inte riktigt ha koll på veckodagarna och att bara vara.

/Underground


/ENGLAND HAVE MY BONES



London är mycket folk och dödsvärme, bakgatar som man bara vill flytta in på och ömma fötter. The Smiths och The Kills var jag än går in. Äcklig öl och att inte vilja flyga hem om sex timmar.


/16APRIL

Haft den bästa, soligaste och längsta födelsedagen. Firat med stammisvännerna men även den där drösen av gamla ansikten. Skålat in våren med blåa drinkar och cider, legat utsträckt i gräset och varit igång i över sex timmar. Nu värker hela min kropp.
ps; 1) ingen och inget  fastnade på bild 2) tycker om er

/SJUTTON ÅR I STADEN DÄR JAG VÄXTE UPP OCH SÅ, MÄRKER DU HUR FORT DET GÅR?

Vaknade med en flygbiljett till London med avgångsdatum imorgon framför ögonen och firar alltså sjutton år av överlevnad. Känns ärligt talat som om jag aldrig kommer bli så mycket äldre just i sinnet.
Ska nu fortsätta att sjunga med i svensk mestpop, skrämma mamma med mina tatueringsidéer och sedan ge mig ut i någon park.

/To the music of drunken beatings


/And I want lights to blind me


////

Image and video hosting by TinyPic
allt jag lyssnar på just nu, klickklick

/And you say that real isn't so real

När jag lämnar Nacka som är dränkt i både kvällssol och värme fastän klockan är över sex inser jag;
1) det kanske är vår påriktigt nu och 2) jag är lyckligare än på länge.
Jag vet att jag upprepar mig, men när man gång på gång inser att ens hjärta både är fritt från kedjor och blåmärken är det omöjligt att hålla skratten inne. Och jag lever på den känslan som om den vore ny varje dag.
Jag kommer inte ens ihåg det, vem det var som sa att jag inte alls är ensam. Och jag kan bara hålla med, för allt har kanske bara handlat om någon slags vilsenhet. Åker tunnelbana åt fel håll, ett kapitel bakåt i livet och är inte ens rädd för att ramla tillbaka.

/Har spenderat större delen av min dag såhär;

Assisterat Jimmy/filmat/världens längsta dag/slarvigt redigerad film/trött/glad

////

Tafatt video men kände att jag var tvungen att börja lära mig kameran. Ännu en lördagsdokumentation alltså.

/Showing signs of nothing but troubled times;

Sover, äter, vaknar, lever det enkla livet. Sitter inlindad i filtar och skakar i den där hårda aprilnattsluften som bara kan finnas nu.
Går på någon spelning, Martina känner gitarristen. Dricker öl ur plastglas och försöker dansa med. Trängs i små rökrutor och lämnar stället innan tolv. Gullmarsplan och allting ramlar förbi. Hamnar hemma hos micke med stora glasfönster och ännu större balkong. Pojke med bruna lockar säger till mig att jag måste börja säga nej till folk och jag tror ingen lyckats läsa av mig så fort som han.
Nattrafik, vi ramlar aldrig hit igen. Stiger av bussen ute vid motorvägen och ser ut solen går upp över Solna.

/And the delirious gestures are so easily misread


/One by one, TICKING TIME BOMBS WON


vet inte vart jag ska ta vägen. eller jo, antagligen till peace&love då.

/Blame it on the falling sky

Älskar solen och älskar alla våra förhoppningar. All längtan. Älskar den energin som plötsligt bara strömmar genom mina 178 centimeter. Att ivrigt berätta allt vad jag tänker på. Att jag inte ska gå till skolan imorgon och att den där artonårsdagen plötsligt kommer så nära. Att sitta på stationen och att inte längre känna sig ensam. Att The Kills följer mig vart jag än går. Att löpsedlarna berättar hur vårdepressionen sprider sig över Sverige medan jag istället vaknar upp mitt skal, ser med nya ögon på allt och leker med tanken om fjärilar i magen.
Att ingenting oroar mig längre; varken telefonsamtal som uteblivna sådana. Att jag dansar, fnittrar och ramlar omkring utan en riktig anledning.

mina dagar fortsätter i samma tema;

/Keep it quiet keep it cool



Låtsat att det inte alls är söndag, steker pannkakor och lyssnar på the kills. Ska dricka öl nu hejdå.

////


Helgen har varit att fira min födelsedag 16 dagar i förväg och bli en kamera rikare. Inget mer 'oj där trillade objektivet av' eller att höja alla värden till max trotts dagsljus. Druckit lite vin med syster och ännu en gång kommer fram till hur bra hon är.
Annars har jag mest spenderat mer än 24 timmar med Martina. Rökt för många cigaretter, spelat gitarr och ätit för mycket. Somnat till något film och vakna begravd i två täcken.