/Flykt

Lite för ofta, glömmer jag att saknad inte alls

handlar om någon som skriker. Utan den mer

svider. Likt ett myggbett i augusti

eller skavsår efter nya docs.

 

För kommer jag lite för nära, eller går lite för långt.

Suddas dina fotspår ut

och jakten börjas på nytt.

Leenden byts ut mot frustration&kanske

handlar allting om någon slags jojo-effekt.

(eller bara ännu en meningslös lek)



/Druknar i mattelektioner,rökpauser&gamla vänner


/Cause I wanna go where the people go (cause I'm forever lost)

Pratat framtid, pojkar som egentligen bör kallas män och allt såntdär på gator dränkta i höstsol och kyla;

/

Vaknar tidigt för en söndag och second hand shoppar i Täby med pappa och storasyster.
Kommer hem med ett gäng vinyler under armen och känslan av en smula gemenskap. Ännu en gång förvånas jag hur saker&ting förändras, och då inte bara av tiden. Relationer är lite som tegelhus och just nu står hela kvarteret inför en ombyggnad.
Går upp och nedför dem där tretton trapporna. Två steg framåt, ett steg bak som man brukar säga.

/Loose ourselves to lose our minds

Efter 16 år, 5 månader och 8 dagar hade jag bestämt mig. Eller, det är en lögn. Men det var någon stans där jag erkände mitt val för mig själv. Konsekvenser får man väl leva med, tänkte jag.

nu; Fungerar mest ingenting. Jag känner mig som ett nervvrak som aldrig riktigt strandats i land. Vart jag än vänder mig blåser vinden fel och jag är ärligt talat så trött på att behöva prata i metaforer.

/Här är ett skådespel i höstlövsdans som jag vill se varenda meter på


September&jag följer varenda ord nedför raderna.
Vågar ta upp mitt anteckningsblock fastän tunnelbanan är full av främmande människor och drömmer att faktiskt bli något.

/Dear shadow alive and well


ps;

Idag kändes allting som i Mars förra året. Du gömmer överraskningar i mina jeansfickor när jag inte ser och skickar ledtrådar via sms.

Solen får mina fina vänner att kisa där vi sitter mot tegelmuren och det slår mig lite hårdare än vanligt att jag inte skulle klara av mycket utan just sånt här.

Virrar runt i över en timme på Stadsbiblioteket med Clara. Går vilse, återförenas med litteraturen&det värker i axeln av allt jag får med mig därifrån.

 

Kommer hem med: en påse fylld med Per Nilsson, nya anteckningsblock i svart pärm och gulnande sidor, en urladdad mobil och en penna med svart bläck.

Hösten är nog här nu. Jag ser hur alla förbereder sig och jag lovar att ge er allt jag har.

(tycker förövrigt om den här)


-

I ett kvavt rum med stora fönster;

 

sitter jag helt plötsligt med ett matteprov framför mig.

Jag, som för en gång skull trott jag hängde med genom kapitlena, stirrar nu lika hatiskt som på högstadiet ned mot talen jag aldrig ens sett förut.

Ägnar mest dem åttio minuterna åt att lyssna på Belle&Sebastian och rita symmetriska symboler i det rutade pappret med min penna vars bläck luktar starkt av någonting sött.

 

Runt omkring mig sitter dem med blicken bestämt ned mot pappret och kutade ryggar.

Jag skulle göra vad som helst för att få bli lite som dem.

Bara känna att jag

förstår

och hanterar någonting.

På riktigt.



[ Spenderade förresten söndagen på valvaka med dessa tjejer och ung vänster; ]


/VEM VARE SOM FUCKING RÖSTA?

Nej, söndagskvällen kunde gått bättre. Förlorade på alla sätt och vis. Tack Sverige.
Tack för vi nu går bakåt i utvecklingen, låter rasismen höja sina röster och ökar skillnaderna på folk och folk.
Idag har jag iallafall varit ute och visat mitt missnöje med att SD nu har tjugo representanter i våran riksdag.

(Bland det bästa (och det sämst jag hört)/ "Broshan gå o rösta, rösta rött jao")


/och såhär lär min fredagkväll se ut;


o:nskelista

1) jag vill kunna något
2) vi vinner valet
3) ATT JAG SKA HINNA KLART MED DEN HÄR JÄVLA FILMANALYSEN
4) hitta en vinterjacka.eh
5) vill kunna stänga in lukter i små burkar och ta fram dem när allt gör lite för ont
6) att någon ska ha fyllt mitt kylskåp med nyponsoppa när jag vaknar
7) sömn

/när en vanlig onsdagskväll känns som söndag fri från ångest


Utkast: Sept. 15, 2010

Det luktar varm hud och deodorant. Jag räknar dina andetag och stannar uppe av ren prestationsångest.
Om du kunde andas genom min skulle allt kännas renare. Nu känns mest alla mina organ smutskastade.

/minus

Jag kan inte vara positiv någon stans längre. Idag är en sån där dag då ångesten nästan rinner ur alla mina porer och jag är tvungen till att tvinga mig själv gå till skolan.
Varje höst är det samma sak;
jag inbillar mig att stora halsdukar och timmar inne på fik kan hjälpa vem som helst. Men sedan ligger man plötsligt i fosterställning i en sån där fallgrop och då vet ju både du&jag att inte ens den dyraste chailatten kan göra någon skillnad.

/Ge mig tips&goda råd, så jag kan göra helt tvärtom

Gårdagen spenderades i en fin lägenhet med en himla massa människor, skratt&dans.

Höll på att gå hem med fel jacka och timade precis in sista bussen hem.

Linda var vid min sida hela kvällen och det kändes bra att timmarna lika gärna kunde utspelat sig för ett år sedan.

 

Idag har jag mest bara vara vaken i ett par timmar. Har på ett ungefär hunnit med att äta en fryspizza, vilja försvinna från jordens yta och skakat tills kroppen inte orkat mer. Räknat alla former av ångest och upptäckt ännu en gång hur jag inte klarar en endaste sekund på avstånd.



/Klär mig i spets och åker på äventyr.


/Allting har ett slut. Men jag vill inte att vi ska sluta här

Vaknar med dödsångest bredvid ett glas vatten och huvudvärkstabletter.

Tänker; varför faller jag alltid tillbaka?

Ingenting blir nånsin som man tänkt och efter ett tjogominuterssamtal så rasar alla min planer ihop. Och framförallt min ork.

 

Stannar i sängen tills klockan blir mer än bara eftermiddag. Tar promenader i höstsolen med hunden och kameran.

Tänker på att jag ville ge dig hela världen, men kom hem med ännu ett misslyckande.

Relationer må vara svårare än kärlek att hantera. Och när du står där och bollar med mitt hjärta så skiter jag faktiskt i hur många gånger det smäller ned i asfalten. Bara du garanterat står kvar vid samma sida som min skugga alltid faller mot.

Väl hemma fyller jag flera papper med meningar om hur dum i huvudet man kan lyckats bli.

Men inte bli man klokare av det inte.



/ och jag håller din hand lite för hårt

 

+ fick närvaro på idrotten, fast jag låg hemma och sov

+ kvällssol i humlegården

+ fredag

+ jag äger på matte. lite iallafall.


- saknad

- ångest inför engelskauppsats

- ännu mer ångest över fotoinlämning

- känner mig konstant dum i huvudet

- mina händer är ständigt så kalla, så jag måste ha fingervantar

framför datorn så dem inte ska domna bort.


-


/We're shooting deep into space;


Took a little time to make it a little better / it's only going out, just one thing and another

Fikat med Josefine och tänkt "snart det sista gången man sitter på en uteservering" .
Träffat Sara&Clara, ätit på Egalia och sedan sprungit därifrån. Typ.

Någon frågade mig vart jag tagit vägen. Om jag på något vis sjunkit under jorden. Och om jag kommer komma tillbaka. Och ja, omedveten kanske jag gömt undan mig själv.

We broke the rules. I'm glad we got out

Man räknar till tre och sedan är helgen slut. Sitter med huvudvärk och en påse chips, och så lite som noll procent bilder från helgens äventyr.

 

Jag försöker förbereda mig så mycket som möjligt. För hösten har aldrig varit våran årstid.

Men när vi skjuter trotsiga blickar mot varandra från varsin sida av sängen, så är det första gången jag sitter rakryggat.

Ingen värld som rasar samman. Inga varningssignaler som tjuter i bakhuvudet.

Och jag vill bara klappa mig stolt på axeln,men vem skulle förstå. Egentligen.


+ + + +

Impulsköper en resa till Malmö i november

för att se Alice och uppleva glittret&basen&musiken&allt det där jag längtat efter.

Livet tar en sån där vändning jag bara sett på film

och jag gör min fina mamma glad genom att göra matteläxan.

 

(när jag kom hem idag var tillochmed badrummet nystädat)

Imorgon är det inspark&nollning med min mysskola på okänd mark.

Gillar läget säger jag bara.



BACK TO THE STARS