/Släpp aldrig in dem här

Det finns dagar. Dagsbelopp när jag inte skänker det en endaste tanke. När jag kan vakna upp någon gång mitt i natten och tänka "jag har inte tänkt på honom alls idag" för att sedan le och somna om.

Och så finns det dagar. Eller kanske mer nätter, som rasar på några sekunder. Som hugger tag i mig och sliter samman allt det där som egentligen saknar ord.

Nätter då jag ännu en gång kommer fram till att mänskligheten är falsk så att det sjunger om det och det där klassiska som; vem försöker jag lura?

 

Skrämmande på riktigt blir det dock när man märker att allting går på reapete.

Samma känslor, samma diskussioner, samma vattenfasta eyeliner som ändå lyckas rinna.


/Det finns ingen tid tillbaka

Igår: Gick upp tidigt tidigt och åkte buss 115. Mötte upp Lova och lyckades hitta lokalen där feminism&socialism diskuterades i några timmar framöver. Var mest rädd och vågade aldrig ta kaffe men höjde dock stolt rösten ett par gånger.

Kom hem trött och tvingade mig mot skogås. Där var det cider, lekar, iskallt betonggolv, rakade håret och Håkan Hellström. Folk som kastades ut och "SKYLLER ALLTING PÅ VÅRA FYLLEHUVEN" på pendeltåget in mot stan.
Satte nästan skrattet i halsen och kom hem till en mörk lägenhet och en tom säng.
Idag mår jag sådär alldeles lagom. Min hund ligger med huvudet på min mage och jag undrar om det är okej att älska söndagar. Även om det är lov.

/


/ljust

1) jag har nu lov i över en vecka, tänker inte ge skolarbetet en tanke&bara leva livet
2) idag fick jag mitt livs första mvg på ett matteprov
3) lösgodis för 29 kr/kg
4) alkohol
5) jag tror jag blivit glad igen

/

Mina dagar såhär långt går ut på
att skrika åt väckarklockan&trycka i mig så mycket
socker som möjligt för att orka hålla ögonen öppna.
Det är matteprov, snöslask, inlämningar&havsvindar.
Räknar dagarna då sängen blir min bästa vän.
Räknar dagarna från den där fredagen då allt gick fel.
Så fel det nånsin kunnat bli.

/Jag menar kylan, mörkret, stan&stressen hittar dig ändå


/


/Night falls and towns become circuit boards

+ kommit i tid, pluggat matematik i över två timmar,bokat emmabodabiljett&lagat mat


- hatar oktober, borde bleka utväxten, köpa biljetter till iamx&sum41&skaffa mig ett liv


/Men mina ögon kommer alltid le mot dig

Idag har jag vaknat med ångest ända ut i tårna, köpt färg till mitt snart förändrade poprum och fått en ny svensk favoritfilm.

Är nog lite förlorad i Bill Skarsgård och frågar mig själv varför jag aldrig fick uppleva sjuttiotalet.

 

Annars; räknar jag ned dagarna till att oktober ska nå sitt slut och tar aldrig tag i sådant som ändå borde prioriteras. Klarar inte av att lyssna på låtar som har någon form av budskap av kärlek i sig och vet inte riktigt vart min värld är påväg. Eller om någon nånsin kommer få tillåtelse att vidröra den igen.


foto:jag
modell: cornelia

/i'm a looser


så himla fint. vill också

/With all your lies, you're still very lovable

#Det är inte bara samma tunnelbanelinje utan också samma buss. Buss 433 som på något sett får mig att pendla mellan mina två olika verkligheter.

Verklighet som består rabattkuponger på vivo, pendeltåg&berättelser i väggarna. Verkligheten som jag mer än något annat skulle vilja byta bort. Kasta iväg mot någonting annan. Eller någon.

 

#Jag tror man växer mest som människa under dem stunder då man tror att ingenting är möjligt längre. Jag har växt flera centimeter av ren trygghet på bara några veckor. Trygghet som för första gången vilar på mina axlar, och inte någon annans.

 

#Pappa säger att det ska snöa i natt och jag suckar bara till svar. Egentligen brukar jag inte ha så mycket emot den här tiden på året. Vad som helst skulle nog kunna äta upp mig och den här gången är det kylan och solen som försvinner tidigare än väntat.

Vi brukade citera kent och dricka te tillsammans. Jag vågar knappt tänka på hur årets november kommer att se ut.

 

#Du frågar hur jag mår och jag säger att allting är bra. Har vi nånsin vågat ge något annat svar?

Du skjutsar mig till min nya skola. En röd tegelbyggnad, egentligen inte speciellt långt från vattnet. Du säger att det känns bra att jag ännu en gång släppt in dig i mitt liv. Jag nickar. Låtsas att det är precis det de handlar om; att visa sin nya skola för att välkomna dig in under huden.

 

#Jag kan inte ens skapa sammanhängande texter utan spyr bara ur mig lite ord här&där. Godnatt



/weheartit


/minus

solna, beslut, ångest, rasister, modebloggare, lyckliga familjer som går framför mig på gatan, gatuvåld, köttindustrin, ormar, BUP, solbränna, milkshake, onödiga kommentarer, försmå tröjor, radiokanaler, blått bläck, alfaskolan, pengar, min blogg koncentrationssvårigheter, fyllesex, patetiska tonårsböcker, felskickade sms, överklass, långa ord, kalla fötter, trasig elektronik, mattematik, min nya mobil, fördomar, skavsår, utväxt, korv, idioti, värmeslag, falskhet, smulor i lakanen, rykten, kallt kaffe, bortdomnade kroppsdelar, panikångest, osäkerhet, konflikter, valborgsmässoafton, väntan, ensamma gamla människor, misstag, reklam, jan björklund, trafikköer, ånger, varma bussar, kallprat, impulsivitet, päls, allmänna toaletter, kalla händer, trångsynta människor, religion, otrohet, förväntningar, kroppshår, skåne, grundantagande, mörka skogar, messmör, frihetsberövare, trasiga hjärtan, kallt vatten, förälskelser, klassamhällen, slutet, skolidrott, våldtäkter, bikinisäsong, fotboll, när du sårar mig så hårt så att jag mest vill hoppa från en bro, kroppsnojor, tårar, sjukdomar, pendeltåg, ålder, smällt glass, blött gräs, äckliga kök&badrum, virus, när saker försvinner i mitt eget rum, meningslöshet, folk som går långsamt framför mig, damm, bakfylla, förebilder, teknik, gråtande barn, när eyelinern bara blir ful, sport, orklöshet, rädslor, julafton, finnar, varm kladdkaka&mig själv.

/

Det är samma gröna tunnelbanelinje. Fram och tillbaka.

Samma stressade människor som ger mig en vass armbåge i magen under rusningstrafiken

och samma känsla av att det finns någonting annat där ute i välden

som väntar på mig.

 

Kanske; har det du sa igår

inte samma betydelse som idag.

Kanske; stängde du boken och dess sista kapitel för länge sedan

medan jag ständigt försöker börjar om på sida 61 igen.

 

River murar&startar bränder

Ger dig minst fem missade samtal och dubbelt så många förlåt.

tänker i hemlighet:

om man får något slags tecken när det är dags att ge upp?


/re:stacks

Igår: Dansade till Håkan och drack hallondrinkar. Trängdes på en balkong där minusgraderna kunde konstateras och försökte få till det där med att 'dansa fastän hjärtat brister'.

Tog en tidigt buss hem och satte mig i min säng. Somnade fem timmar senare och tänkte "är det verkligen såhär livet ska vara?"

 

Nu: Orkar inte lämna sängen och ignorerar att solen står högt på himmelen. Läser ut ännu en bok och vänder mig mot väggen.



/Det går sönder i takt med basen i marken,det går sönder i takt med värkande huvud


/en vacker dag på STIGBERGSLIDEN

Olivias analoga bilder från när vi trängdes i ett rum med vingliga våningssängar, åt hemköps pannkakor till frukost, tog spårvagnar till festivalområdet och sprang hem genom natten i ösregn och för tunna kläder.
Saknar.

/165 mil från paradise

0714 Vaknar med värk i hela bröstkorgen och känner hur orklösenheten bara flyter över mig.
Somnar om.
Du ringer och frågar hur jag mår idag. Mitt svar blir något i stil med 'varför skulle du bry dig?' men ångrar mig redan innan hela meningen lämna min mun.
Jag älskar ju bara honom.

1410 Går på arbetsintervju och är nervös. Som tur är har jag C med mig och vi pratar med hjälp av blickar när dem förklarar hur allting går till.
På det enskilda samtalet frågor hon om jag kan sälja, och jag svarar att det är väl exakt det jag gör nu. Säljer ut mig själv.

1645 Springer på en gammal vän som jag förut brukade skratta bort dagarna med. Han frågar vad jag gör nuförtiden och jag svarar att det här är andra eller kanske tredje fredagen i rad som jag skolkar. Jag tror han tittar lite sådär besviket på mig när jag vänder ryggen till, betalar för kaffet och lämnar stället.

1715 Skickar ut stolta sms till större delan av min kontaktlista. Ingen applåderar men jag bryr mig inte, utan rätar mest på ryggen.
Hittar en bok vars författare lika gärna skulle kunna jag. Ställer snabbt tillbaka den i hyllan.

1730 Delar ord och en laktosfri chailatte med kanske den ända människa som faktiskt förstår det här. Hon blir sådär upprört arg och mitt hjärta slår lite fortare för att någon faktiskt bryr sig

2000 Sviker mig själv och gråter omärkbart i telefonen. Viskar hejdå och förstår att det är kanske såhär ensamheten känns. På nära håll alltså.




/Mamma sjukskrev mig för ett trasigt hjärta

Klockan är 11.03 och jag sätter beslutsamt båda fötterna i marken. Ryggen rak och ögonen fortfarande svullna.

Jag har bestämt mig, för att ta mig upp nu. Och då menar jag inte bara från sängen.

 

Ska dansa fastän hjärtat brister och låtsas som allting kommer ordna sig. Låta skratten klinga falskt och inte gråta på fyra dagar. Eller kanske en vecka. Skriva ned nya livsmål och dammsuga bakom alla möbler. Lära mig förstå det där med mattematik och sluta skolka.

Någonstans i livet tror jag man kommer till den punkten när man måste lära sig leva med sig själv. Jag som aldrig gått med ena handen ensam.



/jag ser domen i dina ögon

Blev fjorton igen och fick '2 steg från paradise' signerad. Han lovade att tänka oss när han ramlar hem från krogen inatt.

/måste man det?

1) Går ifrån till att inte kunna andas, till något mer eh. någonting bättre.
2) Jag vet inte hur jag hade överlevt skolan utan dig C
3) "jag älskar dig med. det är ju det som gör dethär så svårt"
4) MÅSTE MAN DÖ NÅGRA GÅNGER FÖR ATT KUNNA LEVA?

01.40

Varenda ord här har handlat om dig. Varenda stavelse. Alla skratt, dikter. All längtan, hopp.

Tror jag precis tappade det finaste mitt liv nånsin nånsin inneburit.  Godnatt

 

nu: känns som om alla där ute går sönder på något vis nu. Det här är min spellista för när man klyvs mitt itu.



/söndermarken

Så som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar;

/Jag gräver min grav för dig

1) Ingen av oss vet nog åt vilket håll vi är påväg.
Allas hjärtan verkar gå sönder såhär i oktober. Själv är jag inte ens säker på om mitt eget sitter kvar, där lite till vänster om bröstkorgen. Har inte vågat känna efter. Chansen att det antingen har flytt till en säkrare plats än mitt nervvrak till kropp, eller helt enkelt fryst till is är lite för stor.

2) Den här låten har jag haft på repeat i snart tre dagar

/Och det skulle ju va dans, dans, DANS!

Lördagskväll: dansa till green day&my chemical romance, vodkadrinkar och tända ljus, pendeltåg, sammanträffande,SVAMPEN!, födelsedagsfest,nacka, fjortisklassiker, hångla till dem andra&utan dina andetag, teenage, nattbuss, ramla hemåt med martina och somna tillsammans i min säng. The end.

Nu faller löv, det blåser på, det börjar om / Jag säger "Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i"



/Här blir man paranoid i ett slags kollektivt utanförskap, som vi har vant oss vid

Fredagskväll och Stockholm motbevisar att allting dör samtidigt som löven på träden genom att få mig att bevittna en misshandel på tunnelbanan och lämna ut falska telefonnummer. Känns mest som om jag slussas fram och tillbaka genom kollektivtrafiken. Ingenting har kanske riktigt startat än. Tänker jag.

 

Jag slukas upp av vardagslivet och längtar som vanligt efter något större. Behöver en skäggstubbig kind mot min och kanske allt det där andra som vi brukade kalla för vardagsromantik. Det finns inga bränder eller explosioner kvar, bara alldeles för tidiga morgnar och frysna händer.

Varje dag är en onsdag och ja vet inte hur länge en människa klarar av att vara obetydlig.


I get the strangest feeling you belong

Regnet har smattrat mot gatorna så gott som hela dagen och jag vet snart inte vad som fyller mig längre / jag har iallafall hunnit krama om Calle som var smygindie och satt på string, och sedan vidare till Linda

/Om att överlämna

Slåss för kärleken&blundar för allting annat
tänker: det spelar ingen roll om jag förlorar mig nu
allting är ändå kanske snart förlorat.
Springer genom Stockholms rusningstrafik
krockar in i vassa armbågar, snubblar in i spärrvakter.

Jag tror inte på 'nu eller aldrig' ögonblick
men ibland gäller det nog att ge allt.
Ge sig själv. Rakt ut.

/skins


+ + + +

Måste bara säga att videon är sådär hemskt fin så man bara längtar tillbaka till göteborg, wayoutwest&att vara fjorton igen. Mer än nånsin.

/imorgon börjar jag på nytt

+sluta vara så förbannat beroende av människor
+politiskt aktiv
+skriva klart mitt CV och skaffa ett jobb
+sätta igång med "operation sluta röka"
+komma någonstans med mina ord
(+sluta förlora mig i dig)

/for the widows in paradise

Sätter ett nytt rekord: och vågar för första gången sätta mig ensam med min kaffe på ett av Stockholms alla fik.

Nedanför mig kan jag blicka ut över en mataffär och se hur alla barnfamiljer omsorgsfullt står och väljer ut vilket av alla döda djur som ska sällskapa just deras lördagsmiddag.

 

Den här dagen har mest varit en sådan dag som jag såhär i efterhand helst hade velat sova bort. Iallafall hälften av den. Gråtit, skrikit, tjafsat, krossat min kamera (eller iallafall objektivet) mot asfalten, insett att någon dag står jag ensammare än vanligt o kanske rent av blivit det. Mina ben styrs inte lika självklart av gravitationen.



/och så lämnar vi september

Månadens jag. Idag börjar hösten på riktigt, antar jag.