////GOTT NYTT SLUT



/XXZXCUZX ME




////

säger hejdå till 2010 och blickar tillbaka på den finaste sommaren jag varit med om;
malta:


arvikafestivalen:




wayoutwest:




popaganda:





annat fint:








/En fjäril längtar alltid ut igen

Större delen av min tid, pengar och ork går ut på caféer och mellandagsresa. Det är som om ingen här får nog av att tränga sig fram på gatorna eller svettas inne i ett provrum.
Annars känns det inte som om jag gör så mycket annat än att vänta. Dock har jag har inte öppnat någon av mina julklappsböcker, kameran ligger urladdad och jag har inte skrivit en enda riktig mening.
Samtidigt har jag nog aldrig varit lika ivrig. Lika nyfiken på någonting nytt.

Idag vaknade jag utav att min mobil ringde konstant och en timme senare satt Olivia i min säng.
Sedan har dagen mest besått utav affärer, te och middagsdate med lova&jakob och nu ska jag nog mest gå in mina nya skor och börja ta tag i det här slutet.


///


Hon älskar mandelmassa och klarar inte av att somna till min musik. Röker lucky strike för dem inte är djurtestade, har världens bästa skratt, står alltid för vad hon tycker, skulle nog kunna leva på endast focaccia/pesto/oliver och och är en av dem få människorna jag klarar av att umgås med flera dagar i sträck.
Hon är en av dem finaste vännerna jag har och jag saknar dig så himla mycket just nu.

/Would you say that the one of your dreams, got in you and ripped out the seams

Det är ingen tystnad vi lever i. Det är vakum och veckorna slutar med att jag inser att jag knappt vet hur du har det längre. Ett liv delas till två och jag vet inte ens om jag ska kalla det naturligt eller ej.
Frågar mig själv för många gången om det var så att vi växte ifrån, eller isär varandra. Egentligen spelar det väl ingen roll, men ibland känns det som vilket svar som helst skulle kunna åstakomma mirakel.

Fångas in i något slags nät som består av nattcigaretter, nyårsångest och skräpmat. Jag vet hur det låter, men samtidigt håller det mig uppe. Min vardag är finare än den varit på länge och kanske stämmer det där om att lära sig leva med sig själv.

/XMAS

Julafton och jag överlever med marginaler. Dricker hjortonglögg, äter pizza, sitter fast i bilen med min pappa i flera timmar och lär honom lyssna på belle&sebastian, öppnar paket och känner mig bortskämd&skäms, skattar lite med min släkt, äter pizza igen, klickar hem en iamx biljett och möter min egna blick i spegelbilden genom kameralinsen när jag tar den första bilden med min analoga,klick.




/NIGHT TIME sympathize. I've been working on white lies


//YEAH

Dansar redan nu in det nya året. Det här är till alla er där ute som huggit mig i ryggen, varit allmänt fittiga eller fått mig att bli kär.
(bjuder på byxlösheten och fuldansen)

/Innan klockan byter år

Jag har lov nu. Men det känns mest fel. Jag ser ingen anledning till att ha ledigt när det enda som finns just nu är smutsig snö och minusgrader.
Lov för mig är ju lite för bruna armar, lera, varma bussar&karatefyllor på någon annans vin. Inte storm och självhat.

Mitt hjärta har börjat kännas lite extra tungt igen. Lite som jag ännu en gång bär på hemligheter som jag knappt själv pratar högt om. Snöfingorna slutar inte dansa utanför mitt fönster och jag har nog faktiskt aldrig varit så ivrig med att börja på någonting nytt. Någonting riktigt.
För vi vet alla hur det slutar (eller kanske börjar) ; himmelen kommer lysa upp och sedan står man där och lovar varandra att det här ska bli det bästa året nånsin. Skillnaden är att den här gången ska jag faktiskt våga tro på det. Och kanske göra någonting åt det.

////


lova / idag

/nej

du har rätt – det var inte helt förgäves;


Du har lärt mig tålamod och att lyssna på Winnerbäck
visat mig hur förlösande ett skratt kan vara.

Och hur väl mitt huvud passar in
när det vilar tungt och sömnvarmt
mot dina morgontrötta axlar.

Jag har lärt dig att våga visa känslorna
släppa allting för en sekund och lita på förtroendet

Visat dig hur föränderlig hösten är
och hur kalla ett par fingrar kan vara
-när du lägger dom stelfrusna och ivriga
mot mina väntande höftben.

även om det snart nalkas vinter.
En av de årstider vi aldrig får tillfälle
att älska oss igenom.
Var vi inte förgäves.

/On the edge of a dream that you have




skolan

////


/Det här gör mig också glad. jätteglad

http://kvadrater.blogg.se/posts/2010/december/marta-hambraeus.html

/Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner


Miras rum.

/FJORTONDE JULI

idag blir jag glad av dethär

////

+ har sex liter cola
+ får lov inom några dagar
+ idag har jag sovit till klockan två
+ ska äta pizza på julafton

- jag hatar julen
- snöstorm
- alla dagar fram tills på onsdag=meningslösa
- JAG SAKNAR DIG
- att allting på plussidan handlar om mat.typ

/BRINNER UPP I NATTEN




/


vill.bara.se

/Hold it in front of your eyes once more



/Letting the days go by, let the water hold me down

Jag knappt varken äter eller sover längre. Det är som om delar av mig själv lagt av. Kanske som någon slags försvarsteknik. Lakanen bara skaver mot min hud och tiden liksom aldrig räcker till, samtidigt som min värld just nu svämmar över i inställda lektioner och sovmornar på eget initiativ.
Det känns som om vi alla flyter undan. Eller kanske mer skottas bort.

Det är samma tankar, samma frånvaro och samma naiva men medvetna misstag, endast för att krydda upp den där vardagen. Jag saltar mitt liv med samma mängd som snöstormar begraver Stockholm i. Och någon dag lär jag väl stå där som den nakna idiot jag egentligen alltid varit.

/SUM

Längtar lite för mycket efter att få ramla in i tält, hålla någons hand och dansa bort mina skor;


/sida 244

"För alla människor finns det något alldeles speciellt som det bara är möjligt att skaffa sig i en viss period i livet.
Det är lite som en brinnande låga.  Mycket aktsamma och lyckligt lottade människor kan försiktigt värna om den, få den att bli större och bära sen värmande fackla genom hela livet.
Men om lågan en gång släcks kan man aldrig tända den igen.
Det jag hade förlorat var inte vara Sumire. Tillsammans med henne hade jag förlorat just den där lågan."

////

Hittar ett gammat, men fungerande objektiv hemma. Går igenom ännu en meningslös skoldag och känner för första gången på riktigt att min värld inte cirkulerar runt dig;

/But heaven is still your only expectation


me and emil
/clara

/UNTRUST US; 2.5 töntpoäng


/Och hon tänker "jag vill aldrig vara rädd igen"

Nej, ingenting blir väl nånsin som förut. Men det var kanske också det vi räknade med när den här leken satte igång. Nu finns bara bleka minnen kvar bakom alla dessa månader och år.
Sakerna vi gav varandra känns nu nästan bara löjliga och ibland om nätterna tar jag fram ditt brev och frågar mig själv om vi nånsin existerade. För ibland känns det som om det där livet, innan den 13 oktober tillhörde någon annan; någon annan flicka med sönderblekt hår och någon annan pojke med varma händer.

Jag är rädd för att du ska försvinna ifrån mig. För att tiden och konsekvenserna plötsligt ska komma ikapp lika fort som vintern kom in i mig. Att vi någon dag ska springa på varandra på stan och bara hälsa på varandra med den där blicken som säger "vi var vänner för väldigt länge sedan".

Och jag är så himla rädd för;

-Men om du inte vill prata med mig så kan du lägga på nu
'klick'

/SATURDAY NIGHT ENGINE



/


Jag älskar att mina läppar posar mer än hela sveriges befolkning.
Nåväl, nu ska jag till nacka!

/Invisible

Jag tänker inte på dig längre. Eller det är kanske det jag försöker med iallafall;
Jag går på fester, får hela rummen att snurra av dans och alkohol och försöker inbilla mig att någon annan tonårssjäl är minst lika fin. Att någon annans mörka hår ska kunna kittla lika intensivt i hjärtat.
Och jag förälskar mig i okända killar, med dyra mörka kläder och kända vänner. Låtsas att det ska kunna fylla ut någon slags tomrum. Någon slags ensamhet som inte riktigt ekar än, men ständigt finns där.

Och dem säger att du måste lära älska dig själv innan du kan älska någon annan. Men jag förstår inte varför en hatisk själ inte skulle klara av den färdigheten.
För jag sparkar på parkbänkar, slår glas i marken och höjer mina axlar när någon kommer lite för nära. Men jag kan lova er att hjärtat inte slår svagare slag för det. Tvärtom.

////


/Skyll dig själv, inget händer här

Nej, det är inte speciellt mycket som händer här just nu. Det är samma snö som färgas smutgul och samma brutala ångest inför matteprov&engelskainlämningar.
Jag går upp för tidigt och somnar för sent. Skriver noveller i anteckningsblock om sådant jag inte vågar lämna ut här och räknar ned dagarna tills då det är dags att ge upp hoppet.
För nej; jag tror inte på någonting längre. Inte på julstämning och inte på lyckliga familjer.
Inte ens på att våren kommer komma någon dag eller att det finns någon som helst mening med det här.

/Hur man faller till tyngden av någon annan;

Inatt är en sån där natt då jag tänker för mycket, äter upp min chokladkalender
&lyssnar på listan länkad ovan.

/Påväg hem till dig


///

Helgen tar slut och jag påbörjar min första ensamma timme.
Vet inte om det är söndagsångest, skolångest
eller faktiskt ångesten över att livet slogs i bitar som tar över.
Men när du säger "Jag har inget direkt svar. Det enda svaret är att det bara är så"
vet jag bara att allting känns så fruktansvärt lönlöst.

För jag kämpar
och slåss varje dag.  Visat allt vad jag klarar av och
ibland faller jag tillochmed ned på knä i någon sorts bön.
För jag saknar dig. Och det är också det enda som skriker i mitt huvud
oavsett dimmor av alkohol, rus, skratt&livsfarligt hal is.

/Så har helgen vecka 48 tagit slut;


/Igår blev mitt hår rött och nu är det äntligen helghelghelg


/Je vous aime