I couldn't spill my heart / My eyes gleam looking in from the dark / I walk out in stormy weather / Hold my words, KEEP US TOGETHER

Idag har jag lånat lite böcker, nån cd och en live dvd med Lars från 2003. Samt blivit av med min mobil.
Det sistnämda skär mer i hjärtat än ni kan tänka er.
Imorgon ska jag sova bort hela dagen medans resten av MG springer runt i skogen.

/På dina fingrar så räknar du månader och i själen så räknar du sår / Och pappret framför dej som är så fullt av små streck, visar ett streck för varje år;

Bygger upp barriärer av kuddar och låtsas att mina lite för kippande andetagen inte hörs.

River sönder lakan och gömmer ångesten mellan Lars ord.

 

tänker;

att jag också skulle vilja sprida ut känslorna likt aska.

 

Luften i mitt blåa rum stinker av tvåtusenåtta och jag slänger mig över blodsyster min.

Det här gårgårgår inte.

Hon förklarar att jag aldrig mer får falla tillbaka dit igen.
Även om jag kanske vill.

Hjärtat tar det genast lite lugnare och jag upptäcker ännu en gång hur mycket jag saknat henne.

Och behöver henne.

 

Mobiltelefonen lyser till men visar alltid fel namn.

Byter Winnerbäck mot Kent och vet att hösten är här nu.

Välkomnar den med att försöka välja väg. Men vet inte ens om man ska falla isär eller ställa sig rakryggat.

Står ovidrörlig och apatisk istället.

 

Allting är precis som förr.

Han kommer ringa upp om någon timme. Precis på den gräsen när jag ska gå sönder av oro.

Jag kommer be om ursäkt för sådant jag aldrig gjorde och han kommer säga att det är okej.

Även fast jag mest vill skrika att det inte är okej någon stans.


+


Utkast: Aug. 29, 2010

Trots att jag spelar winnerbäck på högsta

så hör jag fortfarande

det förflutna.

Det som inte finns men ändå är där

 

För jag kommer aldrig undan från mig själv

och allt det där som skriker inuti.

 

jag kommer aldrig undan från det som ändå finns


POPAGANDA lördag

Blåbärspankor&champangefrukost. Gifte mig med Trixi och målade ringar med blått bläck.
Satt utanför området i ringar av folk, Shout Out Louds&Hurt. Springer in i vänner, kramas, vill utrota alla brännässlor&sitter på bryggor.
Ser Hot Chip i ett hav av dans och inser att den här sommaren kanske är över nu. Dramatiskt. Men rättså sant. 

POPAGANDA fredag

Sitta i gräset till First Aid Kid,  äta Sveriges äckligaste falafel (!!), feberfrossa, dansa till Monarchy, väntanväntanväntan, BELLE&SEBASTIAN, david uppe på scenen, "är detta en dansarea?" , Robyn&dans&skratt&kamerablixtar.

Color in the sky with ash / Because they found some privateer / To sail across a sea of trash


Jag fattar ingenting och jag ser bara tecken / bilder säger stanna / bilder säger gå

Skriver bara massa utkast som inte leder någon vart.
Mina dagar rullar förbi i en välbehaglig takt och någonstans mellan två lektioner, när man gått ut fastän huden på armarna knottrar sig nämner någon att nu är hösten här.
Duggregnet lägger sig som en tunn dimma över husen och jag trivs i kylan trotts att halsen nu mest känns som sandpapper. 

När Stockholm kysser mig på kinden;

Med 3,5 timmar 3D grafik som ända lektion har jag mest varit tillbaka på Strings uteservering med veganlatte och cigaretter, dinglat med benen, haft solen i ögonen och fått känslan av att världen faktiskt är på min sida nu.

Ensamma dagar&tomma nätter&ofyllda timmar&tidiga morgnar;

Skins

Sommarn snurrar fort / när vi bara snöar bort;

Går upp i en vettig tid och sitter någon timma senare och forsas underjord. Det är morgontidningar, takeaway kaffe och nysminkade ögon över tunnelbanans perronger.

Ser nya ansikten varje dag och livnär mig på cola&rökpauser. Trivs med att springa upp och ned för trapporna.

Sitta på bänkarna och suga i sig dem kanske sista solstrålarna. Skratta i ljuset av datorernas skärmar och för första gången känna att man gör någonting värt.

 

Känner mig fånigt nöjd med det mesta just nu och idag har jag mest legat på en filt i Vitabergsparken med syster min.



Inga röda ögon, låt oss ta oss för vad vi var; / världens bästa jävla flirt&SOMMARENS SISTA SMAK

Lite såhär såg min fredagskväll ut. Skinnarviksberget dränktes rödgula toner av solnedgången, skratt från internskämt och utspild alkohol.

Jag drömde lite till, tänkte jag tillräckligt hårt så kanske det slog in / Men jag vet att det inte är så nu

Jag och Clara fikade med bästa Eskilstunatjejen Johanna&hennes kompis Jenny idag (eller okej ,dem fikade. Själv har jag typ 2 kronor att leva på för tillfället).  Pratade om Stockholm och satte upp en bild på Lars mot Alliansens valkampanj.
Nu ska jag försöka förstå att det är fredag. Skinns nästa!

They always say time changes things / but you actually have to change them yourself

När man springer upp till skolans sjätte våning känns det lite som om den går upp mot himmelen.

Men jag tror hursomhelst att jag trivs i den röda tegelbyggnaden vars ingång alltid är blockerad av ungdomar med cigarretter i handen.

 

 

Tunnelbanor över hela Stockholm och jag känner mig sådär typiskt sexton år. Igen. Eller kanske äntligen. Någon kommer fram och säger nånting snällt om mitt hår och jag ger honom nog ett lite större leende än han förväntat sig.

Men jag har varit glad idag. Eller kanske lättad.

Och tillochmed springer i den där nedförsbacken med parkbänken som jag så ofta drömt om.

 


kaffe/cigg

ps; jag överlevde skolan idag. Med väldigt stor marginal tillochmed.

/ www.linascheynius.com /


/Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll / och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt;

Imorgon får jag för första gången smaka på kontrasterna mot att gå i lilla trygga Alfaskolan. Istället för två minuter blir det tjugo till bara slussen. Och ja, jag är rädd och nervös som en liten rådjursunge.

Faktum är så att på tåget hem från staden som alla sjunger om blev jag rädd för det mesta.

Insåg att nu kanske ingenting blir som då. Telefonsamtalen bleknar och snart finns bara ett "vi hörs sen".

När är sen?

 

Jag tror hösten är här på riktigt nu. För inte var det ett sånt där typiskt sommarregn som föll över Stockholm idag.

Jag och Martina gömde oss så gott vi kunde i en port på Götgatsbacken och jag kunde inte riktigt låta bli att ge dig ännu ett par tankar. Jag tror inte på att saker rinner ut i sanden.


-


/Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta

Det är lite som all luft sugits ur mig. Allt som nu finns kvar är ett gult, fult festivalarmband och en engångskamera som väntar på att framkallas.

Jag saknar Göteborg. Jag saknar Slottsskogen. Jag saknar nattöppna kiosker, publikhav, ben som värker och den där känslan av att det är jag som har kontrollen.

 

 

Hemma i Solna har ingenting förändrats. Som om det ens var möjligt. Portkoderna slutar fungera efter 21.00 och jag orkar mig knappt ut ur mitt egna rum.

Läser texter för dig om någon som vågat tro på de eviga kärleken. Du fnyser och kallar det naivt.

Var det inte du som förut gav allt det här en chans? Nu fem dagar senare känns allt bara stelt&konstigt&du frågar vad som är fel.

Ingenting är fel; jag hittar bara inte orden och du verkar svälja dina.


WAYOUTWEST / "har någon sett min ponny?" /dimmiga dar, DET VAR BRA DAR

Tågresor,spårvagnar, utspillt vin, dansdans, spöregn, fina människor från Sveriges alla hörn, The XX, vilse, "..och får jag presentera Henrik Berggren!" , chocktillstånd, Håkan med spring i benen&gjädjetårar&sjömanskostymer&konfetti&ny låt.
Mer dans, mer skratt. Lite mer tankar som skjutits åt sidan för tillfälligheten.
-
Här hemma väntade mer ångest&rädsla än jag nånsin kunnat tänka mig.
Samma ögon som aldrig riktigt ser och samma äckliga rum. Nu skulle man kunna säga att sommarlovet är över.

Nu åker jag till Göteborg för att dansa till Håkan&gråta till midnattsminnen som kommer blossa upp. Tillvidare får ni titta lite på mitt blåa rum&nytvättade hår (OBS: ofixat!)


Vi ses i Slottsskogen!

Ett litet urval på det som kommer ses de kommande dagarna. Nu måste jag fylla min tomma väska.

And we'll bring you love / You'll be one of us when the night comes

Var i Kungsträdgården för att se I'm from Barcelona med dessa fina vänner+Josefine och en hel drös  som inte fastnade på bild.  Möttes dock mest av hundratals blonderade tjejer som frivilligt visar hela rumpan&sätter gratistatuerigar över kinderna. Men kvällen var fin iallafall och vi dansade och skrattade i takt.
Och jag kommer sakna er så himla mycket, tack för ni gjort den här sommaren till något alldeles speciellt;

/Men nånstans mellan botten och skyn, svänger livet uppochner

Slänger ned lite saker i min resväska och längtar efter att byta ut Stockholm mot Göteborg för ett par dagar. Sanningen är den att min dos av tryggheten blivit för stor, och jag skulle ärligt talat inte tacka nej till lite förvirring. Lite kontrast till vemodskänslorna Solna spyr upp från de blåa höghusen intill.
-
Fortsätter skriva upp minnesvärda meningar som utkast i mobilen och fortsätter spara varenda microdetalj av din existens.
Om det här var skulle jag nog stå med huvudet dunkandes mot ihåliga gipsväggar i försök till att vakna upp från någon som kändes som en dröm. Men nuförtiden har det där självsäkra leendet smittat av sig. Och då menar jag inte bara fysiskt.
Någon sa till mig herromdagen att jag strålade.

Som sitter på kafé / vid en blomstrande spaljé / och bara blandar ut sin tid med lite te / I min drömda sagovärld


Rakade av mig lite hår igår


Winnerbäck 090810 / och stjärnorna som glittrar / INGEN JÄVEL NÅR MIG NÅNSIN MERA

Innan jag riktigt hunnit återhämta mig från ruset i lördags så sträckte jag upp händerna mot fyrverkerierna.Igen.
Vi stod på gästlistan och ramlade in några minuter innan allting började. Leran luktade som luktade Arvika och nu har jag även ett rött band runt min handled över det blåa.

(tog bilderna av Trixi)

Winnerbäck 070810 / Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå / I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få

Spöregn och kanelbullar. Paraplyn, ponchos och lite för många timmar.
Ett insläpp som gav oss platser längst fram i mitten.  Höll hårt om kravallstängslet med ett par skakande händer.
Räknade ned, fyra timmar kvar. Under tiden fick vi se Love Antell, Sophie Zelmani och Laleh.
Man kände sig ungefär såhär;
Sen är det ingen idé att försöka beskriva mer.  Tv skärmen visade 00:00:00 och jag visste inte om jag skulle gå sönder eller låta mig byggas upp. Igen.
Ringer upp dig under Kom Änglar, men samtalet bryts efter någon minut. Under nästa låt  fyller du plötsligt i Lars ord och alla pusselbitar faller på plats. Du vet dem där som passar så bra för de är så olika?
Gråter lite mer och försvinner in musiken.

/Spruckna läppar söker tröst, vem ska värma ett fruset bröst? Höj din röst mot tystnaden DU ÄR VÄRLD VARENDA SEKUND

Vad jag gör uppe i mitt fönster med tekoppar, first aid kit, cigaretter och midnattsluft vet jag faktiskt inte.
Jag ska upp om exakt fyra timmar för att vänta in Winnerbäck på Långholmen. Har längtat efter den här dagen sedan i våras då allting kändes hopplöst. Nu är dock allting tvärt om.
Och om den här världen fungerade som Peter Pan's skulle jag nog kunna flyga flera mil på mina lyckliga tankar.
Skrev ett kärleksbrev som egentligen mest fokuserade på skillnaderna på nu och då. Men just dem kontrasterna är bland det finaste jag vet och jag tryckte på sänd innan reflexerna riktigt hann genom ryggmärgen.
Nu ligger iallafall ett hopplöst mail där i någon inbox. Det är bra märkligt hur lättare orden är att få fram här i cybervärlden.

-


/För att komma på att vi bara hade varandra;

Du frågar vad det är för fel och jag nekar bara din fråga gång på gång.
Nej, ingenting är fel. Ingenting alls.


Men efter att ha hört din fråga på repeat släpper allt. Eller kanske bara brister;
-Jag är bara så trött på att inte känna mig levande. Sådär bubblande. Exploderande.
Orden liksom bara rinner ut ur mig. Men jag märker efteråt att lättnaden fortfarande inte har sköljt över mig.

Faktum är att inget känns speciellt annorlunda.

 

Kanske beror det på din tystnad. På min väntan på ett svar. Väntan på någonting alls.

Allt jag vill är att kämpa för något. Känna hur det brinner. Uppleva lite bubblande ilska.

Men vilka vägar jag än väljer så krockar alltid något framför mig.
Känslor, vänner, åsikter kolliderar och fattar eld. Som att uppleva en trafikolycka i ultrarapid.
Jag ser den hala vägen. Skylten med ”Varning, inget vinterunderhåll” tydligt framför mig, men stannar inte förns jag sladdar av. Ned i diket. Tumlas upp och ned och slår varenda centimeter av misstag i asfalten.


När sommaren kommer / kanske vindarna blåser igen / och likgiltigheten / och stilltjen som plågar oss än


Man glömmer att man trivs med livet ibland / När vi flydde från sanning / tid och besvär för att ta måsten i andra hand

Var med dessa två fina tjejer igår+Jakob som aldrig riktigt fastnade på bild.
Gick bla in i bilsalongen med pinsamt mycket popcorn och stönade åt volvobilar. 

/Det står alltid nåt i vägen, meb du tar dig alltid loss och du rusar (och ändå fångar marken dina fötter)

Och så var man tillbaka där. Igen. Samma gamla grusvägar. Samma slitna skor som tar ut ilskan mot asfalten.
Maktlösheten svävar som ett grått litet moln ovanför mitt huvud. Och om Lars hade fått bestämma orden hade det hela nog gått ut på att jag aldrig lyckas ta mig in i dina dunkla rum.
Regnet dansar ännu en dag över mitt plåttak. Men jag klagar inte. Tvärtom. Sanningen är den att jag fick nog av sommaren innan den egentligen börjat.
Jag föredrar luft man kan andas och att kunna sitta inne i sitt rum utan att solen ger en sån där "borde göra nånting vettigt" ångest.
Nej, jag längtar efter hösten. Efter timmar på diverse cafér, stickade tröjor&kunna tänka tanken "tre år sen. Tre år"

-


Vi ramlar runt på alla ställen som var öppna den natten / Vi var konstnärer och dom bästa i sitt slag

Igår blev det fest hos Jonas och idag känns mitt huvud lite som tuggummi.
Jag behövde nog verkligen komma ut, och trotts dålig musik&en aning för många "blonderade extension brudar som verkar ha glömt kjolen hemma" ramlade jag runt i trevligheten och sedan genom halva Solna för att komma hem någon gång vid tretiden.
Mitt rum ser nu lite ut som att någon vänt uppochned på en smutskorg. Den senaste veckan har gett mig en ordentlig överdos av den här lägenheten.  En överdos som i slutändan bara ger falska leenden&längtan.

Regn slickar hela staden som en fuktig kall tunga / allt är asfalt / smutsigt vatten / för lyktorna att spegla sig i



Under dagarna som inte riktigt finns

5 dagar kvar till Winnerbäck (!!!)
10 dagar kvar till Göteborg&Way out west
16 dagar kvar tills jag kliver in genom Mediagymnasiets dörrar. hjälp.

/It's 2:45 in the morning

Ligger vaken till OC (eller sitter i mitt vidöppna fönster och irriterar mig på den skrikande tystnaden) tills
solen når horisonten

- för att sedan vakna i ett par svettiga lakan någon timme senare.

Sanningen är den att en säng på 120 centimeter lätt blir för tom. Lite för ensam.

Och jag skulle nog göra vad som helst för att då och då få vakna upp av ett par lätta fingertoppar längs min ryggrad.

Eller bara beundra någon annan sömn.

 

Faktumet är att jag nog aldrig känt mig lika ensam i Stockholm som jag gör just nu.

Staden ekar och i sällskap av en sval vind som då&då blåser in mitt rum lyssnar jag på min nya spellista.

Skapad för just sådana nätter.