//

Ja här ekar det tomt och det här är egentligen inget försök till en regelbunden uppdatering. Mest säga hej till er som fortfarande klickar förbi. 

Jag kom in. Efter att tredje gången äntligen läsa klart den där förbannade mattekursen. Efter grubblande och framtidsångest så möttes jag i slutet av sommaren av ett antagningsbesked som gav mig en plats på Erstas sjuksköterskeutbildning. Och jag stormtrivs! Allt känns så fruktansvärt jävla rätt. 
Såhär kändes det när min telefon plingade till och vi skålade med loka i plastmuggar på en klippa nere på Andreas familjs landställe:

Så nu pluggar jag med stockholms vackraste utsikt utanför fönsterna. Väntar ivrigt på den 13e oktober då jag blir moster(!!), drömmer om att snart kunna ha min egna lägenhet och framförallt kanske att jag är gladare&stabilare än någonsin. Vardagen är inte så glammig. Ibland inte jätterolig. Men en tjock vacker dimma ligger över slussen nästan varje morgon, jag har råd med ett par öl om helgen och jag är om möjligt ännu kärare i honom än vad jag var för två år sedan, och det räcker liksom så. 


/vardag

Jag har blivit en sån där person som jobbar 9-5. Som kommer hem och somnar innan klockan 00. Som vaknar till morgonpasset och klunkar pressbyråns blaskiga kaffe tillsammans med alla studenter som ska av vid universitetet. Som spenderar en fredagskväll med tacos, mellodifestivalen och nära vänner. Medelåldersbetendet ger mig en smula ångest men en ännu större trygghet. Som tröst planerar vi faktiskt vår tågluff och jag vet att min sansade, lugna bubbla kommer spricka så fort vi rullar in i berlin. eller bara köpenhamn för den delen. och såklart amsterdam. När jag blir trött på alla otrevliga tanter och gubbar på jobbet som kan skälla ut en för en anledning som att aco's babyolja har bytt uteseende tänker jag alltid på det. Förutom sånt älskar jag att stå bakom kassan i en grön rock och representera apoteket. 

Jag möter upp min pappa på en lunchrast, han som jag förut skrek sönder väggarna med, och som jag tillslut var tvungen att flytta ifrån har jag nu den där papparelationen med jag bara kunde drömma om. Vi kan prata om allt men jag kan inte låta bli att undra om det är min mognad eller hans sjukdom som fått oss så nära. 
 

/alltid alltid alltid ni

Vi lever genom vintermånaderna precis som man ska; lediga dagar i sängen och frukost vid klockan tre på eftermiddagarna. Tvspelskvällar och springer snabbt mellan krogarna för att inte hinna bli för kalla. Det senaste året har jag samlat på mig ett kompisgäng jag skulle kalla perfekta och när ni ligger över mattan på mitt vardagsrumsgolv vill jag bara skrika att ni är äger. Två sekunder senare kastar jimmy en sko i mitt huvud. Lika jävla rastlösa.
 
Framtidspirret i magen är det som får mig att vakna på mornarna. Att sparka på missfärgad innerstadssnö och gå på arbetsintervjuer. Att vi kollar på lägenheter tillsammans och det största problemet är vart din dator ska få plats (inte att det är total bostadsbrist eller att vi inte har någon miljon i bakfickan). Att vi äter samma pastarätt till middag tre kvällar i rad, för det är den vi är bäst på. Att jag kan sitta utomhus och dricka kaffe med min bästa vän en februarikväll. Att jakob knackar på dörren en måndagseftermiddag och säga att vi måste fira hans löneförhöjning. Att min kropp blir starkare för varje dag. Att jag hade känt mig så jävla ynklig utan er, men det behöver jag aldrig riktigt känna. Puss. 

////

nu kommer jag tillbaka hit. kanske inte till er, men till mig själv; 

Om någon hade talat om för mig, att livet efter studenten var såhär ångestfyllt hade jag klamrat mig fast vid närmaste trappräcke och hållt mig kvar där tills den sista vita klänningen försvunnit ut genom entren. Många andra upptäcker världen, lever ut sina drömmar eller helt enkelt dricker öl för sina csn bidrag.
Jag hamnar på reservplats 198, har en inkomst på 0 kr och har svårt att komma upp ur sängen på mornarna.
 
Men kanske handlar det om dom små stegen, som att jag innan jul klarade den där satans jävla matematiken. Ett mail om att jag skrev ett godkänt på kursprovet och världens största klump i magen som bara försvann. och om två månader påbörjar jag den sista kursen som sedan gör mig behörig till att söka sjuksköterskeutbildning. en dröm som knappast funnits länge men som växer mer och mer för varje dag. 

(och inatt var det 1,5 år sedan han frågande om vi inte bara kunde bli tillsammans, och jag kunde inte ens svara utan bara pep fram ett glatt ljud. jag piper fortfarande till ibland, av bara tanken av honom, att vara kär är världens bästa grej)

/

Jag måste verkligen ta tag i det här. Löven har färgats gula och nere på gatan smattrar det av kastanjernas fall mot biltaken. Och jag känner att jag inte gör någonting. Visst jag tar pendeln till skolan, spenderar pengar jag inte ens har på kaffe och öl och jag är kär. Kollar intagningspoäng till utbildningar och får ont i magen. Men sen då?
Det är som hela jag bara försvunnit. 

/kroatien

 

/första dianarullen


/samma jävla längtan

Slutet av augusti och jag har svårt att ställa mig in efter vardagen. Det liksom skaver att gå upp tidigt, att inte kunna dricka öl när man vill eller vara så trött att man somnar på soffan efter att man kommit hem.
Mina sista gymnasieår var alldeles för slappa och här sitter jag nu och borde planera mitt liv efter en nio till fem-mall. Jag vill ju bara kunna sova bort dagarna, helst med dig brevid. Bada i årstaviken och spendera veckor på västkusten. Istället har jag som resten av stockholm dragit på mig en klassisk förkyldnig och drunknar i mattetal och körkortsteori.  
Det är vår andra höst tillsammans nu och allting känns så absurt. Som att jag ibland kan vakna upp helt chockerad av din närvaro. Men samtidigt helt självklart slår in ditt nummer såfort jag har det allra minsta att berätta. Om 8 dagar hänger jag på en klippig strand i kroatien istället för på södermalm, sen vet jag inte vad jag ska längta efter. Kanske mod att våga lämna den här staden. 

/jag menar det när jag säger att det här är min bästa

midsommar, jag har fått bruna ben och seglat på västkusten med min kärlek, vi firar ett år med lisebergsbesök och badar tillsammans i ett litet hotellbadkar tills mina ben är fläckiga av blåmärken. ligger nästan varje dag i någon park, vi nattbadar i kolsvart vatten och klagar över innerstadsvärmen. tappar räkningen på alla grillmiddagar, pooldopp och myggbett. dricker ljummen öl och mår så jävla bra. 

/studentflak


////

och så springer vi ut genom dom där dörrarna för allra sista gången och du trillar i gruset, solen står högt på himlen och överallt hörs skrik och sång. märta fyra år med blond page och målarpendeln i handen sticker upp i folkmassan och jag kramas, tar emot blommor och blir nedsprutad i champange men ingenting känns på riktigt.
vi åker flak och skriker tills rösten inte orkar mer, men ingenting känns på riktigt. 89 stycken vänner, vänners vänner, släkt och familj i vår lägenhet, alla grattar mig, men ingenting känns på riktigt. dansar fastän skavsåren säger ifrån och kämpar mot sömnen på nattbussen men ingenting känns fortfarande på riktigt. inte förens två dagar senare; måndagseftermiddag och regnet slår mot rutorna och där, nu, känns allting så fruktansvärt på riktigt. 

/SOM STUDENTEN ÄLSKAR ATT DRÖMMA

Det är med en konstig känsla jag lämnar in mitt allra sista skolarbete. Helt plöstligt har är jag klar med gymnasiet, redo för jag vet inte vad. Om 5 dagar kommer jag säga hejdå till klasskompisar jag aldrig riktigt lärde känna och antagligen aldrig kommer att göra det heller. jag kommer kanske aldrig mer stå i slussen och vänta på buss 443 och jag kommer för första gången i mitt liv inte bara vara klädd i vitt utan tillochmed i klänning.  Jag är så himla jävla stolt och glad över mig själv. över att jag började i samma klass som clara, poptjejen med svart hår och lugg från bilddagboken. att klicka med jakob över ett lamt "gillar du också festivaler?" första dagen i matsalen. min engelskalärares ogillande blick när jag försvann från hennes lektion för att sitta i solen med jimmy och dricka vanillacoke. 
 
Allt det här och tusen saker till väger liksom upp mot all skolångest alla rusningatrafiksmorgonar alla mattetårar och "NU SKITER JAG I DET HÄR JAG ORKAR INTE"-kvällar för på fredag klockan 13.00 är jag klar. fri. 

/HOME IS WHEREVER I'M WITH YOU

Min frånvaro låg på en för hög procent för att kunna räddas så i måndags satte vi oss på ett tåg till göteborg och sedan vidare till klipphällar, fiskebåtar och hav hav hav. Jag älskar västkusten.

Går på långpromenader, äter födelsedagsmiddag, klättrar i berg, dricker vin i kvällssolen och sover tätt intill varandra under lakan med hitta nemo motiv. 
Helgen spenderar vi i göteborg, äter veganburgare på kellys, dricker öl och hamnar på jazzhuset. Går från ena sidan av stan till den andra, bara för det är vår. Jag hickar hela vägen från järntorget och dagen efter är jag så bakfull så att allting känns omöjligt. Men vi går på universeum och stirrar oss blinda in i akvarium och fotograferar apor. 

/3088km bort

jag spenderar en vecka i solen på mallorca tillsammans med ena halvan av min familj. den halvan som består av mamma, mormor och morfar. 
det gör ont att se hur mycket åren slitit ned dem utan att jag riktigt märkt av det. eller kanske bara blundat för det. det är inte bara deras skynkliga händer eller långsamma gång, det är att morfar ibland tittar upp med sina snällaste och varmaste ögon och inte vet vart han är. 
min morfar är den klokaste jag vet. han har svar på exakt alla frågor och har i nitton år gett mig böcker i födelsedagspresent och julklapp. han har tagit emot priser för sina kunskaper inom medicin och bosatt sig i afrika för att hjälpa röda korset med sin verksamhet där. men hans kropp hänger bara inte med längre och det är kanske därför jag sjunker ned på ett toalettgolv och bara gråter en av dem där varma kvällarna.
 
men vi skrattar såklart också. skålar i vin och dricker söta drinkar. somnar i solstolar och vaknar upp rödbrända. 
och jag springer. så snabbt jag bara kan varje morgon längs stranden. och när benen bara inte orkar en meter till låter jag mig själv falla rakt ned i den kritvita sanden. 
 
sex dagar senare landar jag i ett stockholm där det äntligen har blivit vår. hinner precis småspringa från flygbussen och slänga av mig jackan på golvet innan jag hör hans nyckel i låset. kramas hårt hårt hårt och han skrattar för att jag vet att tycker jag reagerar löjligt för bara ha varit borta i ett par dagar. men jag är löjlig. 

/kanske bara ett brev till mig själv

nej jag har inte försvunnit, jag mår bara bra och rör inte en enda kamera. det har blivit vår, nästan iallafall. vi sitter mot husväggar på uteserverigar på trottoarkanter och kisar mot solen. suger upp varenda d vitamin. dricker öl på tisdagar och söker högskolekurser, ja ni hör ju. fruktansvärt jävla läskigt men samtidigt hur skönt som helst. om 52 dagar går jag inte längre i gymnasiet. annars är allting sig likt. jag är fortfarande kär och fortfarande lika rastlös och har fortfarande en pappa på sjukhus som aldrig verkar bli utskriven. och om en vecka fyller jag nitton år.